- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
247

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

handlande personer var för honom ett behof. Vi hafva
tillräckligt sett, att han i dem icke »skrädde ord», vare sig att hans
skrifter voro förtroliga meddelanden utan egentligt praktiskt syfte,
eller utarbetade uppsatser. Liksom Reuterholm under åren 1792
och 1793, hade nu 1809 års män länge varit föremål för hans
ständiga utfall och bittra omdömen. Personlig ovilja mot
Adlersparre, som stått honom i vägen och föranledt hans skiljande
från befälet mot Norge 1808, var en härtill medverkande orsak;
af allmännare art voro Armfelts åsigter i fråga om tronföljden
och om Sveriges nya statsskick, hvarvid hans planer motverkats
af dem som sutto vid styret.

Af alla var Adlersparre värst åtgången i Armfelts bref och
samtal. [1] Misstänksam till sin natur, tillmätte den inflytelserike
revolutionschefen dylika utfall större betydelse än de egde.
Äfven sedan Adlersparre lemnat hufvudstaden, följde han från sin
landshöfdingeplats i Mariestad misstroget händelsernas gång. Då
det syntes sannolikt, att Armfelt vunnit insteg i den nye
kronprinsens ynnest, och det var omöjligt att förutse, till hvad slag
af systemförändring hans fruktade inflytande kunde komma att
leda, syntes det inom vissa kretsar högst önskvärdt att göra sig
qvitt den farlige man, som så litet gjorde en hemlighet af sitt
missnöje med dem, som efter 1809 styrt Sveriges öden. I
hofkanslern Wetterstedt funno dessa en lättledd medhjälpare; för
att på enskild väg verka hos kronprinsen hade de att tillgå hans
adjutant, den unge friherre Otto Mörner, som skaffat Sverige
dess nye tronföljare och som ännu ansågs ega hans öra. Ett
underordnadt redskap, som redan förut visat sin skicklighet och
fullkomliga hänsynslöshet, egde Armfelts fiender i den orolige
smädeskrifvaren Grewesmöhlen. Denne bevakade nu Armfelts
förehafvanden, liksom fordom Piranesi i Italien; samtiden ansåg
honom osynlig hafva haft största delen i framkallandet af den
katastrof, som nu följde.

Att finna sak med Armfelt för förgripliga utlåtelser rörande
Sveriges statsskick och ledande män var ingen öfverdrifvet svår
uppgift. Ej heller var det svårt att väcka den till Sverige nyss
ankomne kronprinsens misstänksamhet, helst som denna var och
förblef ett utmärkande drag äfven i hans lynne. Men för att få
några bevis i händerna på Armfelts stämplingar till förmån för den


[1] I bref till J. De la Gardie (Lunds Univ.-Bibl.) uppgifves t. ex. att
Adlersparre gjort föreningen med Norge till en «finansoperation« för sig själf;
han hade uppburit nära 100,000 rdr b:co, för hvilka han ej behöfde redovisa;
med «lögner och skryt« hade han förvillat allmänheten« (21/2 1811).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:38:39 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/f3gd/33/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free