- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
248

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

afsatta dynastien — ty detta var den mest anfallbara punkten —
måste man gå längre tillbaka i tiden än Karl Johans ankomst.

Intet af de alster af Armfelts politiska skriftställeri till
förmån för prins Gustafs arfsföljd, hvaraf vi ofvan anfört prof, [1]
hade i tryck offentliggjorts. Men på hösten 1809, då han,
missnöjd och skild från sitt befäl, återkom till Stockholm, synes han
hafva trädt i förbindelse med en man, som hade det tryckta
offentliga ordet till näringsfång och som slutligen, liksom löparen
Setola i Neapel, förrådde honom.

I slutet af 1809 utkom en skrift med titel »Några allmänna
regler vid uppfostringen af en medborgare. Nyårsgåfva för 1810
af C. G. W—rg». Författaren var, såsom initialerna antyda,
Carl Gustaf Walberg, en af dessa litterära proletärer, åt hvilka
den nya tryckfriheten anvisade en födkrok, som begagnades på
det sätt, som kunde vara mest inbringande. Skriften är till
innehåll och omfång högst obetydlig; i slutet förekomma några
utfall mot den, som vill visa sig som »fäderneslandets räddare»,
men som endast förtjenar misstro såsom en »fäderneslandets
fiende, hvars handslag till de medbröder, han värfvat, och
götiska eder betyda ingenting» — ord, som uppenbarligen syfta på
Adlersparre och i hvilka, om man så vill, kan igenkännas
Armfelts tankegång. Att denne ej varit främmande för skriftens
tillkomst, synes också högt sannolikt. »Auktorn till Medborgarens
uppfostran», skrifver han, »är en ung gosse, så fattig, så jag
måste föda och kläda honom, under det han skref.» Han
skildrar, för öfrigt icke utan sympati, ynglingens nödställda
belägenhet — han vore »onaturligt lycklig att blott för mat och
kläder få vara informator» — och säger, att han »behöfver
handledning, ty dess geni sväfvar dans les espaces imaginaires.» [2]


[1] Se sid. 213 o. f.
[2] Gömdt är icke glömdt, IV: 45. Bland Armfelts papper finnes ett
versifieradt tiggarbref af Walberg, dat. 24/2 1810, skildrande dennes armod
och umbäranden samt åberopande Armfelts förut visade godhet, som visat
att han «förstått den olyckliges lidande«. Det heter:

«Jag är hungrig; dumheten är mätt.
Jag ser maten ej ens med lorgnett,
fast aptiten vakar i full ifver.«


Till umgänge hade han endast

— «tankarna, de hungriga behagen,
och en stor, af vatten fylld butelj
och blott bröd därtill en gång om dagen.«


I en annan supplik på vers, från Mars 1808, hade Walberg vändt sig
i smickrande ord till Armfelt med ansökan om en fänriksfullmakt för att
deltaga i norska fälttåget. Han säger:

«Nu, Themis, dina protokoller
jag (Gud, förlåt mig!) gifver fan.
Slåss skall jag under Armfelts fana,
att alltid stå skall bli min vana.«


Denna sistnämnda ansökan torde väl ej hafva föranledt någon åtgärd;
den förstnämnda bönskriften visar tillräckligt arten af Walbergs förhållande
till Armfelt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:57:58 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/f3gd/33/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free