- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
255

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

enligt sina ord till Ehrenström »glömt hela strunten», men
förstod ej, att däraf kunde hemtas anledning till en landsförvisning.
Han ansåg den så ofarlig, att han erbjöd sig att själf ikläda sig
ansvaret för dess tryckning. Engeström medförde från Armfelt
ett bref till kronprinsen; men efter en kort stund återlemnades
det ouppbrutet, med helsning att kronprinsen ej mottoge något
bref, förr än det vore dateradt Grisslehamn, öfverfartsorten till
Finland.

I detta icke mottagna bref [1] erinrade Armfelt om det
samtal, han den 16 Febr. haft med kronprinsen, då han »med en
gammal soldats hela uppriktighet inför honom erkänt, att han
varit fästad vid Gustaf III och hans familj, men äfven att han,
sedan han lärt känna kronprinsen, »ej upphört att tacka himlen
för en händelse, som till en början framställt sig för mitt hjärta
och min inbillning under de mest nedslående former.» Han
förklarade, att han ej fruktade förtalet och vore beredd att
underkasta sig den strängaste undersökning; han vädjade till
kronprinsens rättvisa, för att få åtnjuta de rättigheter, som tillkomme
hvarje medborgare, som erbjuder sig att inför hederns och
lagarnas ståndpunkt svara för sitt uppförande; samt anhöll, för
ordnandet af sina och sin familjs ekonomiska angelägenheter, om
uppskof för kortare tid med den föreskrifna resan. Därjämte
protesterade han mot att franske ministern baron d’Alquiers
inflytande — han insåg sålunda och, såsom vi sett, med rätta, att
slaget äfven kom från detta håll [2] — skulle kunna beröfva
honom skydd af lag och rätt.

Armfelt var, äfven sedan kronprinsen återsändt detta bref,
besluten att trotsa förvisningsordern, hvilken såsom en enskild
befallning till en fri medborgare ej kunde ega laglig giltighet,
och att underkasta sig laglig undersökning. Det var endast
Ehrenströms föreställningar och tanken på hans familj, som
förmådde honom att, tre dagar efter mottagandet af
utvisningsordern, begifva sig åstad.


[1] Tr. (i öfvers.) i Schinkel, Bihang II: 375.
[2] Enligt v. Engeströms ofvan (sid. 253) citerade depesch. I en följande
skrifvelse (1/4 1811) till Stedingk, säger v. Engeström, att Armfelts förgripliga
skrift och hans trohetsed till ryske kejsaren bidragit att hjälpa kronprinsen
ur det «embarras«, hvari han blifvit försatt genom d’Alquiers oupphörliga
antydningar om nödvändigheten af Armfelts aflägsnande — framställningar, vid
hvilka det för en själfständig stats regent var nedsättande att synas fästa
afseende. Jfr. d’Alquiers s. 252 citerade depesch. Denne ansåg själf, att
Armfelts brott bestod däri, att han fällt förgripliga yttranden om Napoleon, och
att hans landsförvisning var en följd af kronprinsens undergifvenhet för
kejsaren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:57:58 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/f3gd/33/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free