- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
256

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Under dessa dagar var han naturligtvis ständigt bevakad;
och öfverståthållaren Skjöldebrand kunde i statsrådet rapportera,
att han därunder mottagit besök af sina vänner Brinkman,
Leopold och Ehrenström. Den sistnämnde hade, under
förevändning af en förfrågan, om det vore tillåtet att besöka Armfelt,
passat på att i bref till v. Engeström uttala den förmodan, att
hvad som händt vore ett verk af »une trâme perfide», och att
det vämjeliga förtal, som man under Armfelts frånvaro utspridt,
torde ega samma ursprung, som det som vållade Fersens mord. [1]
Leopold utropade i en biljett från dessa dagar: »Gifves det då
ej mera heder och rättvisa?» tilläggande om kronprinsen:
»Likväl — den mannen! Aldrig skulle jag hafva trott sådant!» —
Till Brinkman skref Armfelt bittert, samma dag som han
lemnade Stockholm: »Man har beröfvat mig alla medel att
rättfärdiga mig; och »en af rikets herrar» har icke kunnat få den rätt,
som sedan århundraden aldrig förvägrats den uslaste anklagade
ur folkets afskum! Den betraktelse, hvartill detta föranleder, är
kanske ännu mera nedslående än allt annat. Räcker således den
store Adlersparres revolution ännu, sedan en af Europas störste
män, och, hvad mera är, dess hederligaste, fattat styrelsens
tömmar? Mitt hjärta är tungt, men min själ är lugn, och aldrig
skall Ni komma att ångra, att Ni tänkt på mig med vänskapliga
känslor.»

I själfva afresans ögonblick sände han Leopold följande
biljett:

                                »Söndagsmorgon. [2]
        Jag sätter mig nu i slädan och afreser. Jag är icke
ledsen, icke ond, icke harmsen — ty föraktet qväfver hos mig
nästan alla sådana känslor. En eger jag likväl, som är öfver alla
andra, det är minnet och vänskapen. Få vänner eger jag, men
min däremot fördubblade sällhet är att känna deras värde. —
Gör ingenting ovanligt af ömhet och vänskap för mitt goda
namn och rykte! Det kan aldrig kränkas vid ett öppet anfall;
de kunna lida, nu som förr, af lömskemord, men mitt öde är,
har varit
och skall blifva, att alltid med ett visst slags triumf
komma ifrån låga tillmälen och nedriga försök. Att
Wetterstedt kan vara så lätt förvillad, kostar på mig. Han syntes mig
öfver dylika dåligheter som dem, de bruka att snärja honom.»


[1] Se Ehrenström, Anteckn., II: 626.
[2] Skriffel för Måndags morgon. Den 1 April, då Armfelt afreste, var
1811 en måndag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:57:58 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/f3gd/33/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free