Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så mycket krafter existera hos mig, så att jag kan sitta till häst.
Således förblifver jag ganska stilla, min egen herre.» »Hvilan
och glömskan äro af det goda, som vårt tidehvarf kan ge, det
mest eftersträfvansvärda.» [1]
Med vanlig ifver tog han sålunda genast om hand
förvaltningen af sin fideikommissegendom Åminne, där han nu hoppades
finna hvila efter sina växlande öden. Han gjorde nybyggnader,
planterade trän och genomströfvade till häst och fots sina egor;
hans brefväxling visar, huru varmt dessa landtliga
sysselsättningar lågo honom om hjärtat. Men en månad hade knappt
förflutit, innan de afbrötos, och Armfelts bana fick den nya
riktning, som äfven åt de sista åren af hans lif skulle gifva en
historisk betydelse. I början af Maj öfverraskades han af tvenne
tätt efter hvarandra ankommande kurirer från Petersburg,
medförande kejsarens befallning att inställa sig där. [2]
Den oförmodade kallelsen väckte hos honom allt annat än
glädje. Anledningen fanns ej uppgifven, och Armfelt hade svårt
att förklara, hvad monarken kunde vilja honom, helst som han
själf låtit veta sin önskan att ej mottaga någon befattning. »Krig
blir det ännu ej med Frankrike», skref han till sin hustru, kort
efter kallelsens mottagande. »Blefve det utaf, så begrep jag den
empressement, med hvilken jag reqvireras. Nu är det mig
alldeles obegripligt. Generalguvernören, som är en ängel och i
allt en vördnadsvärd man, tror att det rör finska affärerna, ty
kejsaren är missnöjd med konseljen. Men hvarken känner jag
Finland, affärerna här eller personer, och kan således hafva ingen
avis.» — En obestämd farhåga, att något skulle förehafvas mot
Sverige, plågade honom särskildt. »Intet på jorden», skref han,
»ehuru infamt man i Sverige handterat mig, kan få mig att
glömma hvad jag är mig själf skyldig, genom de principer, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
