Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den förutsedda konflikten syntes nalkas vid tiden för
Armfelts besök i Petersburg; men han visste nu genom sina samtal
med Sveriges kronprins, att Sverige icke skulle komma att däri
deltaga såsom Frankrikes bundsförvandt. Äfven utan att göra
Finland till en själfständig fristat under Englands garanti, kunde
Rysslands kejsare tänka på att draga sina trupper från Finland,
om ingen fara hotade från Sverige. Frågan om den nya staten
skulle väl svårligen, äfven i annat fall, hafva kunnat på allvar
bringas å bane; men äfven såsom ett hugskott saknar detta
förslag icke sitt intresse och har därför bort här omnämnas. Det
är ett bevis, bland många, på Armfelts lifliga och
fosterlandsälskande själ, som drömde om fosterlandets snara upprättelse
efter motgången.
Vid början af 1811 hade man, såsom af historien är kändt,
vid ryska hofvet börjat allvarsamt sysselsätta sig med tanken på
ett förestående fredsbrott å Frankrikes sida. Kontinentalsystemet
ruinerade Rysslands handel, öfvermodigt behandlades dess
intressen af Napoleon; hänsynslöst jagades tsarens anförvandt, hertigen
af Oldenburg, från sitt rike. Alexander beslöt att sätta sitt land
i försvarstillstånd, och långvariga öfverläggningar föreföllo i
Petersburg mellan rikskansleren Romanzow, Napoleons beundrare,
som afrådde hvarje krigiskt företag, krigsministern Araktschejew,
som var beredd att, om kejsaren befallde, skrida till ett
anfallskrig, och Alexanders lärare i krigskonst, den tyske generalen
v. Phull, som uppgjorde en vidlyftig fälttågsplan, hvilande på
defensiva grunder. En tysk officer, den bekante öfverste v.
Wolzogen, som egde kejsarens förtroende och som redan förut
uppgjort en plan för ett blifvande fälttåg, erhöll i Februari 1811
dennes uppdrag att rekognoscera vestra gränsen, sedan kejsaren
för honom förklarat, att han icke ansåg kriget kunna undvikas.
Vid den förestående vändningen i Rysslands politik syntes
nu Armfelt, på grund af sina personliga egenskaper och sin
ställning, kunna blifva af stor användbarhet. Öfver hela Europa
var han känd såsom en ifrig anti-bonapartist, och fransmännens
kejsare hatade och förföljde honom. Om det gällde, att under
ett krig mot Napoleon hålla finnarna tillbaka från ett anfall i
Rysslands rygg, så borde Armfelts ord kunna väga tyngre än
någon annans af hans finska landsmän. Hvad Sveriges nye
kronprins egentligen förde i skölden, därom borde Armfelt kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
