- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
279

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grumla det goda förhållandet mellan Sverige och Ryssland. [1]
Detta var ett underordnande af enskilda sympatier och passioner
under det allmännas kraf, som förtjenar erkännande, i synnerhet
hos en man med så utpräglad subjektivitet.

*



På det kära Åminne tillbragte Armfelt sommarmånaderna
1811; och först i Oktober begaf han sig på väg till Petersburg,
för att där definitivt inträda i de nya förhållandena. Med
tacksamhet erkände han från sin landtliga fristad, att hans öde
syntes hafva tagit en lyckligare vändning. »Vid närmare
eftersinnande visar sig Guds finger och nåd i största delen af de
händelser, som röra mig och dock se illa ut i början», skref han
till sin hustru. »Jag intager i alla afseenden främsta platsen i
mitt land, jag är i tillfälle att göra människor lyckliga på alla
sätt, jag njuter — utan enskild egennytta — af all den godhet,
hvarmed en monark kan hedra sin undersåte. Min egendom är
förtjusande; naturen har där slösat sina välgärningar och
rikedomar, och mina underhafvandes belåtenhet ökar ännu mer dess
behag.» [2] Vid de utflykter, som företogos inom landet,
mottogs Armfelt med utmärkelse. Man såg redan i honom den
man, på hvilken, näst kejsaren, Finlands öde hvilade. På Åminne
höll han öppen taffel för ankommande uppvaktande; och i det
närbelägna Åbo, som han då och då besökte, var man i
välmening nära att »döda honom med visiter och mat», enligt hans
egna ord. [3]

Under sommaren anlände till Åminne de yngsta
familjemedlemmarna. Sjukdom och omsorg om dottern, grefvinnan
Augusta Piper, qvarhöll grefvinnan Armfelt hela året i Sverige,
till hennes makes stora saknad. »Jag längtar outsägligt att
återförenas med dig», skrifver han. Detta var det enda, som felades
i hans lycka i detta landtliga hem, hvilket syntes honom allt

[1] Schenboms dep. 8/20 dec. 1811, 2/12 Jan. 1812 (R. A.). För d’Antraigues
beklagade Armfelt, att kejsaren till en början med en viss reservation upptagit
det närmande, som gjorts af kronprinsen af Sverige. Anledningen vore, säger
han, att Alexander misstänkte, att dennes egentliga afsigt vore att återvinna
Finland. Armfelt visste bättre besked: «Au fond, skrifver han, il n’y tient
pas, si l’on veut lui laisser conquérir la Norvège«. (21/8 1811. Public
Record Office, London).
[2] A. till sin hustru 19/7, 4/10 1811.
[3] «Kl. 12 i natt kom jag från en souper med 20 fat, och i tre
timmar sutto vi till bords vid middagsmåltiden. De äro galna med sin lyx, så
förderflig och ridicule i ett fattigt land« (26/8 1811).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free