- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
287

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hans broder, den illa kände landshöfdingen F. A. Jägerhorn, [1]
och i främsta rummet — amiral Cronstedt! Den sistnämndes
val förordade han med följande ord: »Hans overksamhet är
verkligen en nationalförlust, och det skulle vara skada, om de
omdömen och det buller, som månglerskorna på Stockholms gator
göra öfver Sveaborgs uppgifvande, skulle lägga hinder i vägen
för honom att tjena ett land, som han därigenom så väsentligt
gagnat. Ett envist försvarande af denna plats skulle endast
hafva ökat krigets olyckor för Finland, utan att medföra något
synbart gagn för Sverige.»

Man kan tänka sig, då man känner Armfelts omdömen öfver
Cronstedt och »Sveaborgs-kapitulanterna», huru detta förslag blef
mottaget; och man kan ej annat än förvånas öfver den blindhet
för Finlands förhållanden och landets stämning, som gjort dess
framställande möjligt. I sina bref yttrar sig Armfelt alltjämt
med samma ovilja om Jägerhorn af Spurila, som om hans
meningsfränder; tillsamman med förrädare ville han ej arbeta.

Men Finlands själfständighet som stat låg honom nu om
hjärtat så varmt som någon; och att på laglig väg befästa den,
blef hans och alla rättsinniga finska patrioters uppgift. Att ur
de nya förhållandena på laglig väg bilda det bästa möjliga för
Finland, att kringgärda dess själfständighet genom att befästa
den nye herskarens aktning för bestående lag och rätt, att läka
såren efter kriget, att införa allmännyttiga anstalter till
främjandet af landets andliga och materiela odling — detta var mål,
till hvilka de finska patrioterna borde sträfva, ehuru det stundom
skedde på olika vägar.

Med allt detta var det dock en ovisshetens tid. Huru Finlands
öden skulle gestalta sig, kunde ingen förutsäga; mången af dess
söner motsåg framtiden utan förhoppningar och med grämelse
öfver skilsmässan från Sverige. Hatet mot arffienden lefde ännu
i många finska bröst, och förbindelsen med det half-asiatiska
Ryssland syntes mången som en förnedring. Att motverka denna
stämning af hopplöshet och af fiendskap mot Ryssland
betraktade Armfelt, just i sin egenskap af finne, såsom en af sina
hufvuduppgifter. Han ville Finlands själfständighet i förhållande till
Ryssland; men han ansåg statsklokheten fordra bibehållandet af
godt förstånd med det mäktiga rike, som nu blifvit Finlands


[1] F. A. Jägerhorn ansågs af många såsom den egentlige
upphofsmannen till Sveaborgs kapitulation. Cronstedt var blott ett redskap i hans hand.
(Se Castrén, anf. st., s. 261 o. f.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:36:35 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/f3gd/33/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free