- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
288

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

moderland. För bibehållandet af politisk frihet fordrade han
uppoffrandet af vissa anspråk i småsaker. Så ansåg han t. ex., att
kunskap i ryska borde fordras för statstjenst, och att detta
språk borde studeras vid finska läroanstalter. »När man ej kan
explicera sig, så bedömer man gissningsvis det som, med ett
enda ord, ej vore dispyt underkastadt», skrifver han med
afseende härpå. [1] Längre fram förordade han, af praktiska skäl,
införandet af ryska kommandoord för de finska trupperna.
Tacksamheten för Alexanders välgärningar, ej mindre än det egna
intresset borde, ansåg han, mana finnarna att ej kasta längtande
blickar tillbaka till det gamla moderlandet. Ofta har Armfelt
hos sina missnöjda landsmän inskärpt, att Finlands folk i
materielt afseende nu hade det bättre än under den svenska tiden:
inga nya skatter hade utskrifvits, ingen rekrytering förekommit,
finska krigare hade utan tjenstgöringsskyldighet blifvit bibehållna
vid sina förmåner; med storartad frikostighet hade kejsaren
anvisat betydliga belopp till pensioner och anslag till allmännyttiga
företag. [2] Han ansåg, säger han i ett bref, som »kanaljer dem,
som ej vilja vara finnar, utan anse sig som ryssar eller svenskar och
således försaka sitt rätta fosterland.» [3] De »gökar», som ville
»huttla med Sverige», voro honom ej mindre misshagliga än de,
som på hemliga vägar i Ryssland sökte sin lycka. [4] Han ville,
att Finlands statstjenst skulle hållas i anseende. »Att gå i tjenst
blir finska adelns sauve-garde. Ju mera folk vi kunna
persuadera därtill, ju bättre är det.»

Sådana voro de allmänna synpunkter, med hvilka Armfelt
började sin verksamhet som finsk statsman. Att i detalj teckna
denna verksamhet, behöfver icke ligga inom biografens uppgift,
äfven om han egde den därtill nödiga insigten i Finlands äldre


[1] A. till sin svägerska 29/1 1811 (Viurila).
[2] I Finland borde man «tacka Gud på sina bara knän för den lycka,
vi njuta. Den kan lätt taga slut, efter ett människolif utgör hela vår
sällhet«, skref han till sin broder i början af 1812 (Viurila). I ett annat bref
(7/5 1811) heter det: «Hvad kejsaren här öser grâcer och kontanter på landet
och particulierer, är otroligt, och dessa senare äro omättliga. Åbo akademi
är nu säkert den bäst bemedlade i Europa. Om Finlands invånare nu
beklaga sig, så förtjena de Guds straff, ty i allt tänker man på att hela de sår,
som kriget lemnat.«
[3] Till Aminoff 8/8 1811, m. fl. st.
[4] Till G. F. Stjernvall skref Armfelt 13/9 1811: «Jag kan ej dölja,
hvarken för andra eller mig själf, det jag har misstroende till vissa personers
verkliga intentioner. Åbo biskop, till exempel, vill vara lika väl ansedd af
statsrådet i Sverige som af regeringen i Ryssland, och huru kan sådant stå
att förena med Finlands sanna och tillkommande väl? (Jfr om biskop
Tengström, Castrén, Skildringar, s. 133.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:57:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/f3gd/33/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free