- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
290

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfriga Finland, borde antalet ökas med två ledamöter.
Ledamöterna skulle utses af kejsaren på obestämd tid. Till kommitténs
ordförande skulle utan dröjsmål öfversändas alla från Finlands
generalguvernör inkommande finska ärenden. Efter mönstret af
den i Sverige befintliga »Allmänna ärendenas beredning» skulle
kommitténs uppgift vara att undersöka och bereda de ärenden,
hvilka enligt landets författning tillhörde monarkens omedelbara
afgörande, och att vid föredragningen tjena såsom rådgifvare.
I allt väsentligt följdes Armfelts förslag, och den 6 Nov. 1811
utfärdades kejsarens instruktion för den kommitté, som
tillförordnats, »på det de mål rörande Finlands styrelse, som till kejsarens
ompröfning inkommo, måtte granskas, beredas och afgöras i
enlighet med landets af monarken bekräftade lagar och
författningar».

Till ledamöter i denna kommitté, hvilken enligt instruktionen
skulle bestå af minst tre ledamöter, utom ordföranden och
statssekreteraren, kallades den 7 Nov. 1811 på Armfelts förslag,
såsom vi sett, generalmajoren Aminoff och de båda juristerna
lagmännen J. W. Hisinger och G. J. Walléen, af hvilka den
sistnämnde sedan 1809 biträdt vid de finska ärendenas
handläggning i Petersburg. Åt friherre R. H. Rehbinder anförtroddes
från början den ansvarsfulla platsen såsom Finlands
statssekreterare. I Januari följande året, sedan Viborgs län återförenats
med Finland, kallades till kommittén ytterligare en ledamot,
statsrådet och sekreteraren i ryska lagkommissionen G. A.
Rosenkampf, som var lifländare till börden, men samtidigt erhöll finsk
adlig värdighet. Med undantag af kommitténs ordförande och
Aminoff voro sålunda alla dessa ledamöter lagfarna män, hvilket
säkerligen också var högst nödigt med afseende på arten af
dess verksamhet. [1]

I början af December 1811 började kommitténs arbeten, [2]
sedan ledamöterna hunnit samlas, utom Aminoff, som hindrad


[1] Genom bref från Speranski (8/9 1811) underrättades Armfelt, att
kejsaren gillat hans förslag och önskade hans närvaro i Petersburg, innan
kallelsen utfärdades till de öfriga ledamöterna. I bref till kejsaren yttrade
Armfelt: «L’établissement du nouveau comité et toutes les nouvelles preuves de
bonté paternelle, que V. M. I. vient de donner à la Finlande, ont fait une
forte sensation, et même en Suède, au point que beaucoup de personnes de
toutes classes songent à venir s’établir ici.«
[2] Dessförinnan hade, berättar Armfelt, «fyra hästlass« handlingar, som
varit «dränkta« hos Speranski, körts hem till honom. Det framgår af hans
bref från denna tid, att han verkligen haft ett ytterst ansträngande arbete
med utredandet af dessa försummade ärenden. Åtskilliga akter voro
förkomna; handlingar, som upptagits på listor från regeringskonseljen, kunde
ej återfinnas. «Om de«, skrifver Armfelt till Stjernvall 26/11 1811, «kontinuera
att sända projekterna till rikssekreterarens kansli, så bli de målen antingen
alldeles ej eller långsamt afgjorda — et je m’en lave les mains. Jag bör
likväl prevenera, att ingen finsk affär numera får föreläggas kejsaren, utan
genom kommittén, och att, om så skulle ske, H. K. M. genast med en fältjägare
expedierar papperen till mig. Speranski, som jag är fullkomligt d’accord
med, vet detta, och talar aldrig vid kejsaren om något, som han ej hört mitt
yttrande öfver, då nb. det rör Finland.«

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:57:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/f3gd/33/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free