- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
297

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Tanken, sådan den först framträdde, var dock gammal,
och hade redan vid början af 1808 års krig uttalats af
Sprengtporten i dennes »Nyårsreflexioner 1808», hvari föreslogs Gamla
Finlands förening med det öfriga, efter dettas eventuella eröfring.
Alexander och Speranski omfattade denna tanke med intresse.
Dess realisation innebar en gåfva till det folk, som, enligt tsarens
egna ord vid Borgå landtdag 1809, genom förändringen i dess
öden »blifvit upphöjdt bland nationernas antal», men var
förestafvad ej mindre af statsklokheten än af humanitära intressen.
Säkrare trodde han sig ej kunna åt sig trygga finnarnas
bevågenhet än genom återskänkandet af denna nära hundraåriga
eröfring; större aktning kunde han ej visa det lagbundna
samhällsskick, hvaröfver det svenska Finlands innevånare med rätta voro
stolta, än genom dess införande i en landsända, som var på väg
att förryskas. Om Finland, tacksamt för hans välgärningar,
skulle kunna blifva »en förmur för Ryssland» under den oroliga
tid, som syntes stunda, så flyttades detta skydd endast så
mycket närmare den ryska hufvudstaden; och sedan »ryska Finland»
upphört att vara ryskt, skulle det ej längre blifva den själfskrifna
valplatsen vid anfall vesterifrån.

Vi hafva sett, att frågan om Viborgs läns återförening var
å bane mellan Armfelt och kejsaren redan vid deras första
samtal på våren 1811. På hösten samma år tog förslaget form och
bragtes till verkställighet, väsentligen genom Armfelts energiska
arbete. Kort efter sin ankomst till Petersburg skrifver han till
sin hustru (19/10 1811): »I dag har jag börjat mitt stora arbete
för de båda Finlandens återförening; och om jag lyckas att
fullborda detta, skall jag däraf skörda stor tillfredsställelse såsom
människa med känslor och såsom medborgare.» Ett par veckor
senare meddelar han, att han fått sitt betänkande i ämnet
färdigt. »Det är verkligen ett stort opus,» tillägger han, »och för
mänskligheten ej en liten vinst. Ty de olyckliga varelserna i
Gamla Finland kunna därigenom hoppas att återfå en existence
civile och komma ur sin förfäing». Denna uppsats skulle följande
dagen framläggas i ryska riksrådet, hvarest Armfelt egde säte
och stämma. »Få se, om jag går med ära ifrån den saken»,
skrifver han samma dag till Fr. Stjernvall. »Allt hvad jag kan
säga, är att jag ej är missnöjd med min mémoire, ehuru visst
ingen i Petersburg finnes, som hvarken ville hafva skrifvit den,
än mindre uppläsa den i vissa personers öfvervaro. Det är en
attaque directe mot alla de olagligheter och det våld, som
öfvergått Gamla Finland, sedan det blef conquêteradt.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:57:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/f3gd/33/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free