Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förslag till ny skattläggning mot uträkning af räntor och andra
fastigheterna åliggande skyldigheter.
Med tillfredsställelse kunde Armfelt, sedan dessa beslut voro
genomdrifna, skrifva till sin hustru (28/12 1811): »Om jag härmed
kunde sluta min politiska bana, så skulle jag anse det som
en ära, att hafva vunnit denna seger för den förtryckta
mänsklighetens sak. Kanhända», tillägger han vemodigt, »är det det
sista jag förmår uträtta, innan jag återgår till mitt forna intet.»
Efter dessa föreskrifter skulle nu saken sättas i verket;
och det gällde att till det nya länets styresman utse en man af
organisatorisk duglighet, verksamhetsifver och viljekraft. Från
början hade Armfelts val fallit på den förutnämnde
öfverstelöjtnanten Karl Stjernvall; och erfarenheten visade, att man i honom
funnit rätta mannen för denna svårlösta uppgift. [1] Ej utan
betänkligheter mottog Stjernvall uppdraget; Armfelts bref, dels till
honom, dels till hans yngre broder, landshöfdingen i Nylands
län, Fredrik Stjernvall, vittna därom. Till den sistnämnde skref
han i Dec. 1811: »Då jag en gång hunnit få igenom Finlands
förening, då detta stora verk både i politiskt och moraliskt
afseende nått sin fullbordan, då jag efter den svåraste kamp
erhållit en ärorik och för mänskligheten och Finland högst nyttig
seger, — skulle det förundra mig, om en ädel man och rätt god
finne skulle svika mig, när jag påkallar dess värma och activité
för att komma till sista resultatet af detta företag. Om er bror
erhåller detta betydliga förtroende af monarken, så är det en
profsten, på hvilken han bygger sin framtids väl, utan att
därför vara fäst vid den platsen.» [2]
För den blifvande landshöfdingen själf sparade han icke på
öfvertalningar och goda råd, i det fördelaktigaste ljus
framställande den verksamhetskrets, som det nya ämbetet skulle
medföra. »Det är gifvet», skref han (10/2 1812), »att Ni, min
hedersvän, duger till landshöfding i Viborg, blott Ni sätter sourdine
på en viss patriotisk liflighet, som ej är à la hauteur du siècle.»
I ett följande bref heter det: »Viborgs län blir för en landsherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
