Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
godsegarnas »esprit d’aristocratie et de barbarie» [1], hafva varit
ganska oviss. Det var de privilegierade klasserna i Gamla Finland,
som företrädesvis drabbades af dessa åtgärder till återinförande
af vesterländska samhällsförhållanden; och deras lifliga missnöje
vände sig mot omstöpningens förnämsta upphof, som ej gjorde
någon hemlighet af sin tanke om anledningen till eländet i
landet. [2] I ett af sina memorialer till kejsaren, sedan föreningen
blifvit verkställd, föranledt af dröjsmålet hos ryska
centralmyndigheten i Petersburg att utlemna handlingar, kartor m. m.
rörande Gamla Finland — förklarade Armfelt rent ut, att »sedan många
år inflytelserika personer förenat sig för att undandraga
allmogen lagens beskydd», och begärde kejsarens befallning till ryska
justitieministern, att intet vidare uppskof måtte få ega rum. Om
den ryska styrelsen yttrade han sig i sina bref utan alla
förbehåll: »Du himmelske Gud, skrifver han, med hvad för ett byke
(som heter ministrar) har kejsaren ej att göra! Där okunnighet,
oförstånd, ovilja mot allt, hvad som ej är ryskt, taga alla
former, för att entravera det rätta, det goda.» [3] Den i Viborgs
län bosatta ryska adelns anspråk att få inträde på finska
riddarhuset motsatte han sig på goda grunder; »man borde söka bli
[1] Armfelts eget uttryck i bref.
[2] Adelsmarskalken i Viborgs län, general Fock, hade visserligen i
bref till Armfelt (26/12 1811) förklarat sin underdåniga tacksamhet för
kejsarens beslut, men hörde till de mest missnöjda. Vid hans hastigt inträffade
död skref Armfelt: «Den tjocke general Fock dog inom tre dagar; han har
visserligen skrikit ihjäl sig, ty han var alldeles i förtviflan öfver hvad som
sker i Viborgs län. Om Gud ville lika nådigt kalla några andra af dessa
basunister, så vore det ej så rasande.« (Till K. Stjernvall 26/4 1813). I
själfva verket önskade många ryska godsegare att realisera sin egendom i
Gamla Finland, hellre än att lefva under de nya förhållandena. «Lagar och
konstitutionel ordning anse de som pestbölder«, skref Armfelt. Själf köpte
han 1812 af en rysk egare för sin adoptivdotter Vava Armfelts räkning det
ansenliga godset Pukiniemi vid Ladoga, hvars förvaltning dock gjorde honom
mycket bekymmer. Hufvudändamålet med detta köp, hvarvid han betalt
«som en narr«, enligt sina egna ord, var att därigenom befria landet från en
af de västa bondplågarna, general Kopioff. «Nog visste jag, skref han, att
jag gjorde i penningevägen en sottise, ehuru jag gjorde rätt, som den,
hvilken velat och utverkat Finlands förening till bägges väl.« Se vidare
angående de adliga donationerna och bönderna Danielson, anf. st., s. 135 o. f.
[3] Till Fr. Stjernvall 15/12 1811. — I ett annat bref till K. Stjernvall
(den 23 Febr./6 Mars 1812) heter det: «Finans-ministern, lika dum som högfärdig, är
en af dem som oupphörligen vilja blanda sig i Finlands affärer. Kejsarens
vilja är, att ingen rysk ämbetsman, utom vår generalguvernör, på minsta vis
får befatta sig med något af hvad som till administrationen kan höra.
Således är ryska tullens förflyttande från Viborg anbefalld; och är mig officiel
underrättelse gifven, att det packet upphört där med sin verksamhet.«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0309.html
