Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
författningar eller lagar, missbruk af makt eller förtroende. Alla
skälla som uppretade bandhundar, men ingen är i stånd att
framvisa något — utom tomma ljud.» [1] »Om man hedrar mig med
namnet af Finlands far», heter det en annan gång, »så är jag,
som många föräldrar, i den olyckliga cas att hafva otacksamma
och ohörsamma barn». [2]
I dylika missmodiga ögonblick kunde han önska att lemna
de finska angelägenheterna åt sitt öde — till dem, som då
skulle få »mindre tid att sofva och kritisera» — och bosätta sig
på Åminne. Men dessemellan fann han, att pligten bjöd att »ej
décourageras», och ansåg, att »sanningen, oföränderligt och
dristigt framförd, skulle hafva sin verkan à la barbe des Athéniens».
Klokast fann han att ej bry sig om hvarken »finska artigheter
eller ryska kruschki», utan »låtsa om ingenting och gå sin väg
rakt fram». »Om jag tjente mitt land och individer», skref han
till sin vän Ehrenström (26/13 Sept. 1813), »af den öfvertygelsen eller
med det hopp, att däraf njuta något slags annan satisfaktion än
den, jag njuter inom mig, så tror jag visst, att jag blefve
inaktiv. Men nu går jag min väg, utan att på minsta sätt bry mig
om andras opinion, tämligen rik på förakt för mina söta
landsmän, som ej skola veta, hvarken hvad jag för dem gjort eller
hvem jag varit, förrän då jag ej mer är till; — et tout cela
n’est que tant mieux».
Till Finlands generalguvernör, den redlige grefve Steinheil,
Finlands uppriktige vän, stod Armfelt i ett på det hela godt
förhållande, oaktadt denne stundom syntes göra gemensam sak
med finska kommitténs belackare, och oaktadt långsamheten i
hans kansli ofta vållade Armfelt förargelse. Redan en månad
efter början af kommitténs arbete ville grefve Steinheil lemna
sin plats, förbittrad öfver att till ledamot i regeringskonseljen
utsetts en person, som han ej föreslagit. Armfelt och
Rehbinder gjorde allt för att ställa saken till rätta: Armfelt uppgaf,
att han hos den ryska styrelsen, som ej synes hafva varit
generalguvernören bevågen, »gifvit bataljer för hans räkning»; han
ville fortfarande, oaktadt Steinheils missnöje och misstänksamhet,
hos kejsaren »lika lifligt soutenera hvem som gör honom till
viljes». [3] Följande utdrag ur Armfelts bref till bröderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
