335 (Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samhällsförbättrare, som tillämpat »grundsatserna af 1789», blefvo
misstänkta personer. Deras afsigt kunde, syntes det nu mången, ej
vara någon annan än att upplösa samhället och bereda dess
omstörtning.

Alexander kunde väl, äfven sedan kriget på lif och död
mot Napoleon var beslutadt, i sin närhet behålla dennes
beundrare, rikskansleren Romanzow, därföre att denne var en
alltigenom obetydlig person, vid hvars mening intet afseende fästes. [1]
Men Speranski, reformatorn efter franskt mönster, han, som
Napoleon ansåg värd ett kungarike och som Talleyrand
uppmuntrade, kunde ej längre stå vid tsarens sida såsom hans förtrogne.
Det vore i sådant fall fara värdt, menade de, som eggade till
striden, att den ej blefve långvarig: i Frankrikes intresse skulle
Speranski önska en snar och förödmjukande fred, för att i ro
kunna fortsätta sitt samhällsupplösande arbete.

Det är i ett ofullbordadt utkast, skrifvet med Armfelts
egen hand, som den sistnämnda beskyllningen framkastats. [2]
Han var icke ensam om dessa meningar. Ryska »patrioter»,
tillhörande landets förnämsta kretsar, hade länge med missnöje
sett Speranskis reformverksamhet; hans konstitutionsförslag,
framställdt under en så kritisk tidpunkt, hade bragt deras misstro
till sin höjd. Historieskrifvaren Karamsin, som förklarade om
Speranski, att han icke var något annat än »en lärd skolpojke»,
hörde, såsom vi sett, till hans hätskaste motståndare.
Ämbetsmännen voro missnöjda med Speranskis administrativa
inrättningar; ministrarna funno sin makt tillintetgjord, riksrådets
öfverläggningar nedsjönko till en formalitet; dess medlemmar

[1] Det berättades, att Alexander själf sagt till svenska sändebudet
grefve Löwenhjelm, då denne uttryckte sina farhågor för Romanzows franska
sympatier: «Var lugn; han gör ingen skada. Jag behåller honom, därföre
att han är mig beqväm.« Ej ens fransmännen behandlade honom med
aktning: på grund af sitt affekterade väsen nämndes han af dem «la vieille
marquise du Marais«, och Napoleon själf sades hafva yttrat: »le chancelier est
un sot«. (Se Pertz, Steins Leben III: 60, 581).
[2] I samma uppsats karakteriseras Speranski såsom «un homme chargé
d’une grande confiance et d’un enorme pouvoir, pétri d’esprit et de finesse,
aussi ambitieux qu’ignorant aussi avide de tout ce qui constitue l’apparence
du bonheur, que peu capable de concevoir celui que donne la paix de l’âme,
qui, tremblant d’être deviné, s’entoure de mille masques, tantôt citoyen et
sujet excellent, tantôt frondeur impitoyable, jaloux de persuader le public de
son talent, peu jaloux« ... (utkastet slutar med dessa ord). Jfr Joyneville,
Life and times of Alexander I. II: 135, och Tourgueneff, La Russie et les
Russes, I: 324, 396 o. f.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/f3gd/33/0342.html

		Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 / 335 (1892-1894) Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|