Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade han tillåtit sig att, med en föga smakfull ordlek på den
ryktbare franske fortifikationsgeneralen Vaubans namn, nämna
kejsaren — »notre veau blanc.» [1]
Den som emellertid i slutet af Mars 1812 mera än någon
annan afgjorde Speranskis störtande, var, säges det, hans
personlige fiende, lifländaren v. Rosenkampf, i förening med Armfelt.
Med denne man såsom ledamot af finska kommittén stod
Armfelt i liflig beröring. Genom omorganisationen af den ryska
lagkommissionen hade Rosenkampf mistat den inflytelserika
ställning, som han innehaft såsom dess ordförande sedan 1804; han
säges sedan dess hafva svurit Speranski ett förbittradt hat. [2]
Af honom uppsattes en formlig anklagelseskrift mot
rikssekreteraren; enligt hvad som synes af ett bland Armfelts papper
befintligt utkast, underställdes denna skrift Armfelts granskning
och korrigerades af honom.
Denna uppsats går ut på att visa, att Speranskis styrelse
haft för afsigt att medföra statens upplösning och det helas
omstörtande. Han hade börjat »sa carrière dèsorganisatrice» med
att afskaffa regeringskollegierna och att upphäfva all enhet och
kontroll i förvaltningen; han påbörjade ett lagarbete, hvars
grundprinciper han ej ville låta blifva kända, och som afsigtligt
fördröjdes; han införde ett finanssystem, som undergräfde statens
kredit och beröfvade regeringen alla tillgångar; han förnedrade
adelns värdighet, nedtryckte industrien och ökade de bördor,
som tyngde jordbrukarna; tjenstemännens antal ökades, för att
öka antalet af missnöjda. Långt ifrån att vara en verklig
statsman, vore Speranski en »innovateur téméraire», som hvarken
hade vördnad för det förflutna eller blick för det närvarande;
han ville icke statens väl, men omgaf sig med skenet däraf,
använde sofismer för att undgå granskning och förebråelser och
fullföljde skrymtande en länge förberedd plan till rikets
upplösning. Ärelystnaden, högmodet och människoföraktet beherskade
honom: han trodde sig stå öfver mänskligheten och, liksom
Cromwell, vara »så invigd i den försyns skickelser, som hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
