Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egoism tillskapat, att han icke tviflade på att kunna nå hvilket
mål som helst och vara bestämd för öden af ett annat slag än
vanliga dödliga». [1]
Sådan var den formliga anklagelse, som riktades mot den
mäktige rikssekreteraren. I många afskrifter cirkulerade denna
skrift i den ryska hufvudstaden: dess slut innebär en antydan,
att Speranski skulle haft för afsigt att själf göra sig till Rysslands
regent efter monarkiens afskaffande.
Därtill kommo nu de ofvan nämnda beskyllningarna och
de misstankar, som tidsförhållandena medförde. Kejsaren
anbefallde undersökning genom polisministern Balaschow; de hemliga
sällskap, hvilka Speranski gynnat, förbjödos; och efter ett
långvarigt enskildt samtal mellan kejsaren och Speranski på aftonen
den 29 Mars 1812 skickades denne hals öfver hufvud i
förvisning, utan att någon ransakning och dom egde rum. Det sades
bland allmänheten, att han, då kejsaren erbjudit honom valet
mellan laglig undersökning och förvisning, frivilligt utbedt sig
den senare. [2] Hela kejsarstaten genljöd af den allrådande
ministerns fall; samtiden betviflade icke, att ett statsbrott af
svåraste beskaffenhet här förelåg. Det sades, att Speranski för
kejsaren själf bekänt, att han verkligen länge arbetat på
Rysslands upplösning och att han varit medbrottsling i en
anläggning mot kejsarens lif, som skulle utföras af statssekreteraren
Magnitski; sammansvärjningen vore utgrenad i senaten, hofvet
och armén. Speranskis fall helsades med glädje; det ansågs,
säger hans biograf, såsom den första segern öfver
fransmännen. [3]
I en försvarsskrift, daterad Perm, Jan. 1813, har
Speranski inför kejsaren segrande vederlagt dessa beskyllningar; men
först två år efteråt, sedan Alexander återvändt från krigen mot
Napoleon, mildrades förvisningsstraftet, och först mot slutet at
Alexanders regering (1821) följde Speranskis fullständiga
rehabilitation och hans återinträde i riksrådet. Slutet af hans lefnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
