- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
340

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Enligt andra versioner skulle Armfelt och Balaschow
härvid hafva spelat rolen af »agents provocateurs», för att locka
Speranski i fällan. Hos kejsaren, som redan varit betänkt att låta
sin gunstling falla, hade de anmält att förslaget blifvit framstäldt:
Speranskis tystnad därom skulle hafva bekräftat kejsarens
misstankar och tillräknats honom såsom ett brott. Armfelts
deltagande i denna intrig har i sammanhang härmed af en bland hans
finska landsmän stämplats såsom »mer än oursäktligt». — I själfva
verket var dock hans uppträdande härvid både förklarligt och, i
betraktande af hans ståndpunkt, ursäktligt. Han torde hafva
ansett det som sin oafvisliga plikt.

Personliga orsaker och täflan om makten må hafva
bestämt Armfelts uppträdande; men säkerligen hade han,
främlingen, mindre anledningar af enskild art än Speranskis egna
landsmän att önska dennes aflägsnande från kejsarens person. För
Armfelt måste detta synas som en politisk nödvändighet vid början
af det korståg mot Napoleon, som han så länge predikat.
Otvifvelaktigt har han ansett Speranski såsom en samhällsvådlig
person. Att en sammansvärjning mot tsarens person verkligen
existerat, därom synes Armfelt äfven hafva varit öfvertygad; han
endast beklagade, att en undersökning icke lagt den tydligt i
dagen. Själf berättar han om denna tilldragelse: [1] »Man har
här gjort mycket buller af Speranskis aflägsnande. En stor
olycka hade kunnat uppstå af denna sak (sammansvärjningen),
om man ej lyckats afskära dess förgreningar; men då man icke
följt kejsarens befallningar, har man ej fått några lagliga bevis
och har ej kunnat få kännedom om planen i hela dess vidd och
om medlen för dess utförande. Häri ligger den största olyckan.
Den öppenhet, med hvilken jag handlat, det mod, hvarmed jag
ryckt masken af denne man, som åtnjöt det största förtroende
och en ynnest utan like, det sätt, hvarpå man gifvit honom
tillfälle att fullkomligt rättfärdiga sig — allt detta har väckt
ryssarnas häpnad, och man har gifvit mig större heder därför, än
det förtjenar, att helt enkelt hafva uppfyllt sin pligt.»

Eftervärlden har icke, som samtiden under förskräckelsen
för den förmenta sammansvärjningens vådor, räknat Armfelt till
heder att hafva bidragit till Speranskis fall. Stränga omdömen
hafva fällts öfver Armfelts förhållande; och hans dom öfver den
ryske statsmannen är icke historiens. Men mot bättre vetande
synes han icke, så vidt man får döma af hans egna förtroliga
uttalanden, hafva lånat sin medverkan åt intrigen. Tvärtom:


[1] I ett bref till sin dotter 12/6 1812.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free