- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
356

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade vår politiska marche blifvit lifligare, car celui-là n’est qu’un
baton à la roue.»

Den 13 Juni. »Om jag öfverlefver dessa händelser, så
tyckes mig, att jag betalt min tribut, och att man ej kan
begära mer af mig. Jag älskar kejsaren så, som man måste älska
en varelse af ojämförlig godhet och välvilja, som mitt
fädernesland har att tacka för en lyckligare tillvaro än andra stater.
Personligen kan jag ej annat än vara honom tillgifven på grund
af det sätt, hvarpå han behandlar mig. Men jag hoppas, att
han då skall anse, att mitt värf är slutadt och att, om mina
tjenster ej hafva kunnat vedergälla allt, så hafva åtminstone
mina afsigter varit de bästa. På Åminne, i närheten af mina
fäders stoft, vill jag då samla mina barn omkring mig, njuta
ett ögonblicks lycka och — sluta.» [1]

Man ser af sistnämnda vemodiga bref, att den krigiska
stämningen aflösts af nedslagenhet öfver att alla sträfvanden att
ändra fälttågsplanen varit förgäfves. Armfelt tviflar ej på
kejsarens välvilja; men han ser att hans inflytande ej kunnat
bestämma monarken till det steg, hvari han själf såg räddningen.
Kejsaren höll ännu på Phulls plan, och intog en reserverad
hållning till de många andra förslag, som gjordes.

I sitt beslut att ej söka fred med Napoleon stod emellertid
Alexander fast, oaktadt röster ej saknades, som manade därtill.
Till Vilna anlände i senare delen af Maj ett tillfälligt sändebud
från Napoleon, grefve de Narbonne, under förevändning af en
sista underhandling före fredsbrottet; men han återvände med
oförrättadt ärende. Armfelt hade sett denne franske ädling vid
Ludvig XVI:s hof; sedan han öfvergått i Napoleons tjenst och
bar »la livrée du maudit Corse», ville Armfelt ej känna honom.
Narbonne påminte dock om den gamla bekantskapen och fick
ett höfligt, men kyligt svar. Med tillfredsställelse kunde väl
Armfelt efter hans besök skrifva: »Vi underhandla icke»; men
han måste också tillägga: »Vi förjaga icke dessa uslingar och vi
anfalla icke fienden... Je fais le diable à quatre, men jag är


[1] Detta brefutdrag finnes tryckt i Schinkels Minnen IX: 235, med
den oriktiga uppgiften, att det daterar sig från år 1813. Det anföres där
såsom bevis, att Armfelt nämnda år skulle hafva råkat i kejsarens onåd och
att han, anländ till Vilna, blifvit befalld att återvända till Petersburg. Hans
brefväxling från 1813 visar likväl otvetydigt att han aldrig år 1813 var i
Vilna! Armfelts personliga förhållande till kejsaren förblef det bästa, ehuru
förbindelsen var mindre liflig under Alexanders vistelse i Polen och
Tyskland. — Utbrott af nedslaget lynne och längtan att komma i ro till Åminne
förekomma, såsom vi sett, ofta i Armfelts bref, äfven från den tid, då hans
inflytande var mest obestridt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free