- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
372

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dessa förhållanden velat verka i den antydda riktningen, äfven
om det kunde hafva skett af kärlek till det gamla fädeneslandet.
Till de många, mer och mindre grundade beskyllningar, som
kastat sina skuggor öfver hans skiftande bana, skulle i sådant
fall med fog kunna hafva riktats anklagelsen för förrädiskt
svikande af det förtroende, som visats honom af hans och Finlands
välgörare.

*



En följd af mötet i Åbo blef det uppdrag att för en tid
vara Finlands generalguvernör, som Armfelt erhöll kort efter
återkomsten till Petersburg. Grefve Steinheil, som i egenskap
af generalguvernör var befälhafvare för de ryska trupperna i
Finland, fick befallning att med dem aftåga till krigsskådeplatsen
vid Düna. Redan i September föreföllo denna armékårs första
sammanträffningar med de franska trupper, som under Oudinot
och Victor intagit ställningar vid Düna, medan franska
hufvudarmén under Napoleons eget befäl fördjupade sig i det inre
Ryssland. Icke utan heder deltogo de ryska trupper, som under
befäl af Finlands generalguvernör anslöto sig till general
Wittgensteins armé, i fälttåget under hösten och vintern 1812—13; och
då grefve Steinheil på våren sistnämnda år återtog sitt ämbete,
hade han till sina krigarminnen från Pultusk, Preussisch-Eylau
och Friedland lagt de ärofullare från Beresina samt från
Mühlhausens och Elbings eröfring.

Under denna tid skötte Armfelt generalguvernörsämbetet,
medan hans ordförandeskap i finska kommittén öfvertogs af
Aminoff. Han förblef dock bosatt i Petersburg, men företog i början
af 1813 i ämbetsärenden en resa i Finland, hvarunder han
mottogs med stor utmärkelse. Med vanlig ifver egnade han sig åt
denna nya sida af sin verksamhet för Finlands angelägenheter.
Nu, som förr, fann han mången gång, att hans arbete var
otacksamt; och missnöjet med regeringens förtroendemän i Finland
spåras esomoftast i hans förtroliga meddelanden. Stämningarna
växla mellan förhoppningar om en lyckosam framtid och
nedslagenhet samt önskan att få draga sig tillbaka.

»Min retraite blir genom den ordning, naturen stadgat, en
nödvändighet», skref han på hösten 1812. [1] »Men nu är den
visserligen ej i fråga. Först skall världen vara lugnad och
fredlig; sedan ville jag kunna säga, att finska affärerna hade en

[1] Till Fr. Stjernvall, 17/29 Nov. 1812.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:36:35 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/f3gd/33/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free