- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
376

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hufvud!» Han berättar, att då talet föll på denna våldsgärning vid
kejsarens bord, den milda kejsarinnan Elisabeth yttrat: »Jag är
rätt nöjd med hans raseri. För det första visar det, att han
råkat illa ut, och för det andra är det lyckligt, att allt hvad
han nedsmutsat, blir förstördt.» [1]

»Jag har sett och talat med personer, som komma från
Moskwa och från armén,» skrifver Armfelt i samma bref, »och
de detaljer, de berätta, visa att ’den store mannen’ förfärligt
missräknat sig i sina planer, och att hans nuvarande raseri
liknar vansinne. Människor och hästar dö af hunger och elände i
hundratal hvarje dag; bröd är lika okändt för manskapet
(gardet undantaget), som foder för hästarna. I Moskwa åt man hos
generalerna korpar och kattor; soldaterna födde sig med
hästkött ... 4,000 sårade lida brist på allt och svälta ihjäl. Med
ett ord, intet liknar den fasa och förödelse, som denna
infernaliska människa lemnar i sina spår.» Några dagar senare heter
det: »Min son [2], som icke är någon poet, gör en beskrifning,
som skulle vara värdig Dante, af alla de gräsligheter, som han
ser för sina ögon ... Man säger att sedan hästarna äro
uppätna, äter man människolik, — det är alltför ohyggligt för att
kunna uthärda att ens tänka därpå.»

De sista dagarna af November 1812 medförde förödelsen
vid fransmännens öfvergång af Beresina; af de femhundratusen
man, som tågat öfver Niemen, samlades åter i Polen knappa
tjugotusen. Den 5 December flydde den store härföraren,
förödmjukad, från sin hopsmälta här till Paris.

»Så har han slutat», skref Armfelt till sin dotter, »denne
ryktbare man, som slagit med dumhet alla regenter och deras
ministrar och med förskräckelse alla folk, — ända till dess att
spaniorerna lärde dem att förstå, att i valet mellan att lefva
som uslingar eller att dö, det minst vanärande vore att
föredraga. Ryska folket har öfverträffat dem, och denna nation
har höljt sig med outplånlig ära. Ty aldrig skall man kunna
göra sig en föreställning om de ofantliga offer, som i detta


[1] Till densamme 12/11 1812.
[2] Se ofvan, s. 369. Gustaf Armfelt utmärkte sig under detta fälttåg,
och det var med stolthet som hans fader följde hans krigarbana. «On dit
qu’il est intrépide comme un lion et doux comme un agneau. Vous jugez,
combien sa mêre et moi nous jouissons de cela, et combien nous tremblons
pour ses jours.« — Den unge krigaren återvände efter slutadt fälttåg till
Petersburg för några månaders vistelse på vintern 1813, men drog på våren
ånyo i fält, och hade efter fredsslutet 1814 ännu ej hunnit tillbaka till
Ryssland, då han i Sverige nåddes af underrättelsen om sin faders död.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:36:35 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/f3gd/33/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free