Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
platt har han icke fallit ner! Hvilken tillfredsställelse för min
själfkänsla är det icke, att aldrig ett enda ögonblick hafva
tillerkänt denne äfventyrare en enda god egenskap eller någon
utmärkt talang!» [1]
Triumfen öfver den man, som han under ett årtionde vant
sig att betrakta såsom mänsklighetens fiende, hade, som man
finner, ej tystat hatet och förbittringen.
Under dessa stora omhvälfningar i Europas politiska
förhållanden var det, vid sidan af själfva hufvudsaken, Napoleons
störtande, tvenne frågor, som företrädesvis sysselsatte Armfelts
sinne. Den ena var Polens framtida öde, den andra Sveriges
förvärfvande af Norge och den hållning, som kronprinsen Karl
Johan intog under världsstriden. I sina bref till Ehrenström har
Armfelt med förkärlek uppehållit sig vid dessa politiska problem.
Återupprättandet af Polen såsom ett särskildt konungarike,
förenadt under en konstitutionel författning med Ryssland, var,
säger Armfelt, »en dröm, längesedan af mig framkastad, på
hvilkens realiserande jag alltsedan min hemkomst oupphörligt
arbetat». Vi hafva sett, hvilken betydande plats Polen intog i de
försvarsplaner, som Armfelt uppgjort, och med hvilken grämelse
han sett ryska Polens förhärjning under fälttågets början. Nu,
vid dess slut, hade utsigterna ljusnat. I Maj 1814 skref han
förhoppningsfullt: »Jag smickrar mig med, att Polens krona i Juli
månad skall sitta på dens hufvud, som är mest värd att bära
den. Hvad för en lycka för polackarna och för andra folk, som
under egiden af en konstitution lyda under detta kejsardöme!» [2]
Kejsaren hade, berättar Armfelt, i Paris träffat den polske
patrioten Kosciuzsko; och på dennes förklaring, att han ej ville
återvända till sitt fosterland »innan det åter blifvit ett Polen»,
hade Alexander svarat: »Då kan Ni nu begifva er dit».
Polackarna mottogo dessa nyheter med en svärmande hänförelse
för Alexander. Armfelts vän grefve Oginski skulle, så
förmodades det, hos kejsaren i Petersburg komma att intaga samma
ställning för Polens angelägenheter, som Armfelt för de finska.
Polen och Finland skulle sålunda komma att såsom
själfständiga, endast genom personal-union med Ryssland förenade
stater, erhålla en i viss mån likartad tillvaro. Säkerligen har
det intresse, som Armfelt egnade åt frågan om Polens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
