Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
faktionen.» I ett af sina sista bref, några veckor före sin död,
gjorde Armfelt följande förutsägelse, som visar hans stämning.
»Sverige», säger han [1], »hyser en mängd af galningar, som ej
synas sysselsatta med annat än föda oordningar och propagera
falska principer. De tro sig se i Bernadotte en fransk
revolutionär och hoppas, att han, dels af känsla, dels af ménagement,
skall plus ou moins höra dem till. Men tiden kommer, då han
tror sig böra visa tänderna, och då får allt ett annat utseende.
Ty äfven den nuvarande mer eller mindre factic’a entusiasmen
skall taga en ända med förskräckelse.»
*
Medan »krigets åskor körde» i Tyskland och Frankrike,
gingo de finska ärendena sin gång, ej heller alltid så fredligt,
men utan nämnvärda rubbningar. Finska kommitténs arbeten,
så väl som Armfelts verksamhet såsom t. f. general-guvernör,
måste, såsom redan nämndt är, under kejsarens frånvaro
väsentligen inskränka sig till behandlingen af löpande ärenden.
Armfelts långvariga sjuklighet och hans vistelse i Finland vållade
under hans sista lefnadsår ofta afbrott i
kommittésammanträdena. [2] Till den redogörelse för Armfelts verksamhet såsom
finsk statsman, som förut är lemnad, finnes sålunda från dessa
år föga att tillägga.
Från hans generalguvernörstid föreligger en skriftväxling
mellan Sveriges sändebud i Petersburg och dess utrikesminister
v. Engeström, som visar Armfelts uppfattning af sin ställning
såsom det själfständiga Finlands förste ämbetsman. Han
plägade nämligen såsom sådan låta inlemna ämbetsskrifvelser
rörande finska ärenden direkt till svenska beskickningen i
Petersburg, utan omgång af deras passerande genom ryska
utrikeskabinettet. Från svensk sida anmärktes af Engeström det mot
diplomatisk sed stridande härutinnan, och svenska sändebudet
grefve Löwenhjelm fick i uppdrag att utverka rättelse. Denne
utredde i en af sina depescher vidlyftigt, att anledningen varit
Armfelts önskan att göra Finlands förvaltning, så vidt möjligt,
oberoende af ryska myndigheter, att påskynda sakernas
behandling och att befrämja finnarnas väl; ryska utrikeskabinettet ville
[1] Till Ehrenström 2/7 1814.
[2] Den 15/1 1814 skref han till Aminoff: »Här hafva vi à la lettre
gjort intet, ej haft en enda kommitté, sedan jag kom från Finland. Nu, sedan
Rehbinder kommit, torde några kuranta mål få afgöras, men i det hela blifva
vi overksamma.« (Rilax).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0399.html
