- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
399

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Efter ett af de svåraste anfallen af sin sjukdom skref
Armfelt till sin dotter: »Under hela min sjukdom, då känslan af döden
under tre dagar följde mig, men min tankegång det oaktadt var
fullt klar, har jag icke kunnat vinna den dyrbara friden mellan
min religiösa öfvertygelse och mitt sätt att betrakta denna
världens angelägenheter. Jag var lugn, utan förfäran, utan sorg.
Men detta ljufva och tröstefulla hopp, som lofvar oss all vår
sällhet i ett kommande lif, visade sig icke ett ögonblick för min
inbillningskraft. Detta skulle göra mig högst olycklig, om
vissheten om Guds nåd och outsägliga godhet icke ingaf mig den
tro, att tiden och aflägsnandet från de offentliga bestyren skulle
kunna härvid verka mera än de tankar, som födas i ett sinne,
oupphörligt skakadt af tilldragelser och växlingar, hvilka
ständigt oroa min känsliga själ. Du älskade, bed för att jag måtte
få njuta den hvila och det lugn, som jag så högt efterlängtar!»

*



»Som ett barn», säger Armfelt själf, gladde han sig under
sin lefnads sista veckor på Tsarskoe-Selo åt sommarens grönska,
åt den friska landtluften, åt det otvungnare lifvet på landet.
Ett glädjens skimmer öfver dessa dagar spriddes äfven genom
kejsar Alexanders återkomst och genom de bevis på välvilja,
hvarmed han öfverhopade sin döende vän.

Tanken på att bereda kejsaren en välkomsthelsning och ett
värdigt uttryck af Finlands tacksamhet hade långt före hans
ankomst sysselsatt Armfelt. På det bestämdaste och i en särskild
ukas hade Alexander undanbedt sig alla högtidligheter: det vore
endast Gud och hans allmakt, man hade att tacka för stridens
lyckliga utgång. [1] Fråga hade blifvit väckt, att från Finland
sända en lyckönsknings- och tacksägelse-deputation till
Petersburg; och det sades, att generalguvernören Steinheil haft för
afsigt att till dess ordförande föreslå general Sprengtporten. [2]

[1] Armfelt, som i bref 27/7 1814 berättar detta kejserliga påbud,
tillägger: «En mer anspråkslös varelse än Alexander I har troligen aldrig
blifvit född.« (Se Schinkel, Minnen, IX: 238.)
[2] Detta väckte Armfelts lifliga förtrytelse; «Hur i Herrans namn«,
skref han till Ehrenström 23/7, «kan man af tanklöshet eller brist af takt så
fördömdt vilja öfverhölja en nation med infami! Jag för min del är på det
högsta förbittrad häröfver, och ämnar icke dölja det för grefve Steinheil«.
Äfven sades det, att den hemliga afsigten, åtminstone hos några medlemmar
af denna deputation, vore att begagna tillfället att hos kejsaren utverka
upphäfvandet af påbudet om hufvudstadens flyttning från Åbo. Biskop
Tengström sades ärna förelägga monarken ett memorial i detta syfte. Äfven dessa
planer förtretade Armfelt, ehuru han var öfvertygad att de ej skulle hafva
utsigt att lyckas (Till Ehrenström 9/7, 3/8 1814).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free