Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till Armfelts belåtenhet omintetgjordes hela detta förslag genom
kejsarens nyssnämnda påbud. I stället framkastade Armfelt idén,
att genom uppförandet af en grekisk-katolsk kyrka i Åbo,
bekostad genom subskription i Finland, visa landets försonliga och
tacksamma sinnelag mot dess nye herskare. Lifligt omfattade
han någon tid detta förslag, [1] hvilket dock tvifvelsutan i många
afseenden var mindre välbetänkt, helst som det säkerligen skulle
hafva haft föga utsigt att lyckas i Finland. Sedermera synes
han, på goda skäl, hafva uppgifvit det.
I slutet af Juli 1814 ankom Alexander till sin hufvudstad,
efter mer än halftannat års frånvaro. Armfelt, som icke kunde
personligen göra honom sin uppvaktning, gjorde det skriftligen.
Bittert klagade han i sitt bref öfver den sjukdom, som hindrade
honom att återse kejsaren. »Om E. M:t värdigas erinra sig de
känslor af vördnadsfull och obegränsad tillgifvenhet, som jag
egnat Eder, och den värme, med hvilken min inbillningskraft
förutsagt den odödliga och utomordentliga ära, som Försynen velat
beskära Eder, så skall E. M:t förstå min djupa smärta, och huru
svårt jag har att bära detta ödets sista slag.» Han begärde
kejsarens tillstånd att för honom aflägga en redogörelse för
Finlands angelägenheter och sin förvaltning, [2] och försäkrade, att
det finska folkets kärna vore tsaren mera tillgifvet än det varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
