Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
komstartikeln är spannmål, numera. Därnäst är lilla
diverset störst. Dit hör en artikel, fisken, i och för sig
knappt värd att nämnas i detta sammanhang, men ändå:
fisken är den historiska, älsta artikeln som fordom gav
Äbergson hans ännu bibehållna titel Fiskhandlare då han
vid 32 år övertog sin företrädares stärbhus och gifte
sig med hans enda dotter.
Nu kunde Hr Åbergson lika gärna föra titeln
Fordringsägare, ty större delen av hans förmögenhet ligger
hos bönderna i smålån mot god inteckningssäkerhet och
måttlig ränta. Varje låntagare är samtidigt hans
avgiftsfria ortsombud i hemorten och föser till honom de
vankelmodiga och tveksamma och styrker deras sinnen
så att de förbliva hos honom.
Åbergson åker också sina Eriksgator i provinsen, en
gång om året då vintervägarna göra skjutshållen
kortare. Det är en social prickning att då uteslutas från
hans stora notvarp på gästgivargården där han vart
år har nya kärnfulla talesätt, kraftextrakt ur provinsens
hårda skämtlynne, talesätt som fortleva i socknen ända
tills de om ett år avlösas av hans allra nyaste. Det lilla
varpet, om det hinns med, är avsett blott för
umgängesvännerna.
Den rymliga bodtrappan till Åbergsons speceri- &
diversehandel i hörnet av hans långa röda envåningshus
med gröna fönsterluckor, och med frontespisrum en
trappa upp, och med rött tegeltak, är kant i kant till gårdens
inkör sport. Som pojke stod Åbergson på trappan minst
två dar i veckan från första dagsljuset tills flera timmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
