Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
Det var ju givet att han också i dag skulle ha svarat
nej. Det var inte han som behövde banken, det var klart
som bondvatten att det var banken som behövde honom.
Och lika klart att hans ställning mot banken var
starkare som nu, än om han lät kärvänligt stänga in sig i
bankkotteriet som för resten ju var en filial av
järnvägsligan och behövde honom också för järnvägen, och
det var till och med ett nödvändigt behov. De behövde
honom och hans indelta stam av minst 150 avgiftsfria
ortsombud, hans under årliga Eriksgator hårt
disciplinerade fält jägarkår, tungfotad men pålitlig.
Men anbudet hade kommit mycket oväntat, efter allt
som hade varit och som hade legat emot från fordom och
från helt nyss. Likafullt ingen som helst tvekan, inte
en kvarts minuts prat för eftertanke — likt Sokrates
hade Hr Åbergson hört en varnande stämma i sitt inre
och denna stämma sade honom att rocken skulle vara på
i Banken — Enskilda Banken gick inte ihop med
skjortärmarna, och Hr Åbergsons sedliga takt hade ej ett
ögonblick tvekat i valet mellan skjortärmarna och
Banken, hans daimonion hade vetat vad som bäst passade
honom.
»Nå», tänkte Hr Åbergson, »Banken är högfärdig
på sitt vis och jag kan vara det på mitt vis.» Och den
slags högfärden behövde de förresten allihop få se mera
av, och det skulle de också få. Denna sista tanke var
adresserad till staden som tjänstemannakotteri, och som
bankkotteri, och som ett för tjänstemännen och banken
krypande, slimsklätt köpmanskotteri, och som ett de i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
