Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
mästaren och skogvaktaren kände mer och mer
stingande misstankar att deras skilda verksamhetsfält ansågos
på visst håll blott som åtskilliga planteringsland i en
köksträdgård. De rotade ihop sig till en organiserad
underklass som »talade mörkt» men ej vågade säga
något tydligt ty arbetsgivareorganisationen, som
föreställdes av slottsborna under Kockens befäl, tycktes vara
mycket stark. Kocken, där han var förman inomhus,
var särdeles hygglig och hade fullt medhåll av de sina.
Han hade gift sig men en flicka från godset som kunde
hålla vänskap med de vänskapligt sinnade bland
kvinnfolken och hålla ett öga på de andra. Och vad j
ungfruarna inomhus angår så hade de tillfälle se att
Kockens ställning var privilegierad på ett starkt och
ovanligt sätt, och de rättade sig därefter för sitt eget bästa.
Privilegiet tycktes ha uppkommit på ungefär följande
sätt.
Redan tidigt hade man på slottet råkat märka att
Kocken var musikalisk, fastän han ej själv kunde
hantera något instrument. I ett »skolrum» i bottenvåningen
vid en korridor som också förde till köket stod på
1780-talet en föregångare till »pianofortet», ett »bundfreies»
klavikord; vi må i förbigående nämna, att det var
signerat »Stockholm 1756 J. Broman». Fröknarna
spelade, och den unge Emanuelson fördröjde sig i
korridoren för att höra på. Han var tyst och tillbakadragen
i stil med sin vana på Kullabergsåsen då han stod på
lur för att se noga på rådjuren, och man fann att om
han bads stiga in och höra på, så kunde han i timtal
3—142162. Fahlman, Firman Åbergson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
