Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
sitta så alldeles stilla och förnöjd att hans närvaro rätt
bra kunde ersätta några musikkännares officiösa
applåder.
År 1809 övergick fideikommisset genom arv till ny
ägare med ny friherrinna och nya fröknar. Kocken
övergick också och den nya familjen, där musiken stod
högt, lät honom gång på gång fördröja sig i stora
salongen där det nu fanns en pianoforteflygel, signerad
»Pehr Kraft, Stockholm 1806».
Kocken blev småningom en tjänare i samma
ställning som ofta varit och ofta ännu lär vara fallet i de
ryska stora husen, en familjemedlem, som från sin vrå
fick säga ungefär vad han ville, blott med det svenska
förbehållet att han verkligen höll sig kvar i vrån och
att han ej satt utan stod. Och ännu mer: han blev så
gott som adlad sedan man funnit att han var född den
16 dec. 1770, samma dag som den nya
evighetsstjärnan Ludvig van Beethoven i Wien, symfoniernas,
stråkkvartetternas, sonaternas, oratoriets mästare — och att
Emanuelson var lik honom! Ej vackert lik, men fult
lik: vackert ful i Beethovens stil. Och Emanuelson såg
avgjort snällare ut än Beethoven!
Kockens förut antydda sinnesförändring blev
emellertid tydligt märkbar från början av 40-årsåldern, och
fortgick så småningom. Vi böra kanske nämna — ehuru
ovissa om det hör hit •— att han år 1810 mistade sina
två förstfödda i difteri. Han hade två barn kvar.
I början av 1820-talet hade friherrinnan, döttrarna,
sonen och mågarna allesammans hunnit märka att Koc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
