Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4°
på gång förlåtit honom ord till baronen, vilka trots
sin korrekta form hade upprorets otidiga andedräkt,
fick han ett hedrande avsked år 1825, i förtid
alltså men med pension och livstids åborätt till en liten
gård i Arildsläge med trädgård och några tunnland
jord åtföljda av en ko, en gris och diverse höns och
kaniner. Och den friherrliga familjen upprätthöll
alltjämt hans yttre anseende genom demonstrativt långa
besök hos honom en gång om året och aktningsfulla
råd-frågningar då och då.
Kocken tacklade hastigt av efter flyttningen — men ett
tu tre repade han sig igen och blev fet, vilket han aldrig
varit förut. Han ljusnade i humöret, och det kunde
behövas ty hans snälla hustru, som alltid hållit med honom,
dog redan året därpå. Då kom en ny avtackling, och
den blev varaktig. Förut fullt nykter började Kocken
skåpsupa i ensamheten — hans barn voro länge sedan
vuxna och ur boet — han höll i trofast och utan
nämnvärda avbrott, men i ett måttligt lagom. Gränsen
sattes av vad som var av gagn för att hålla någorlunda
uppe den ljusa naturuppfattning som fasthöll honom vid
livet och som han likt en gömd gåva från sin styrkas
bästa år hade återfått då han efter flyttningen från
Krapperup hade med hustrun bott en tid i den lilla
gården i Arild vid Skelderviken och kommit sig in i skötseln
av trädgården, potatislanden, kon, grisen, kaninerna och
hönsen.
Och i detta skick, vars debet och kredit skymta i det
följande, ha vi nu fört fram Kocken Emanuelson till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
