Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
Men att själv vara med därute tycktes honom som ett
gammaltestamentligt enahanda av oro, skräck och
förbannelse utan avlösning. Han ville dö på landbacken
där döden numera föreföll honom lätt som ett asplövs
fallande till marken. Och likt de hårda skeppsskorporna,
likt havets stränga försakelselära och likt några av just
dessa profeten Esaias’ ord, tycktes den stora men för
människotrevnad likgiltiga bankskutan göra
tjärstruk-na, tungt skvalpande föreställningar mot Emanuelsons
fredliga konst såsom varande löjligt obetydlig och
sjöoduglig.
Han bidrog i båtlaget med sin lilla sparpenning, och
i ganska berått mod tog han in på den en vacker
ockerränta.
Men räntan gick också mycket bra åt för hans
hushåll ty alltfrån året för hustruns död hade han haft
Kasparson och Wilhelm hos sig i maten, visserligen bara
middagsmaten klockan fyra på dagen, samma tid som
på Krapperup, men med en mathållning, som, fast
rätterna voro högst två, stod över Krapperups. Och
Kasparson betalte aldrig varken för sig själv eller för
Wilhelm. Och av skäl som återfinnas någonstädes i det
följande tordes Kocken inte kräva honom.
Efter maten tillbragte Kasparson och Wilhelm ofta
nog sina aftnar hos Kocken.
Han och Kasparson resonerade och Wilhelm hörde
på delvis och lagade fiskgrejor eller skötte om Kockens
kreatur eller läste en stund i någon av de tillgängliga
sex, sju böckerna, eller for ut ensam på småfiske eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
