Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
ma en stund på förmiddagen, gav Kocken sin gäst ett
förtroende som han ej givit någon annan människa
förut annat än antydningsvis åt Wilhelm: han berättade i
stapplande ord sitt nuvarande livs stora sorg, ej sorgen
över hustruns död ty den hade ej dödens färg, utan en
annan olycka som kommit över honom sedan han blivit
ensam och som hängde i taket likt en svart hotelse.
Kocken var starkt upprörd. Vi tillåta oss försöket
att i några få korta ord ge en föreställning om hans
hackiga, tårögda och märkvärdiga berättelse:
Han kunde säga att tillgivenheten för djur var en
sak som kanske mer än mycket annat hade gjort att
han och hans hustru hade hållit så bra ihop i alla år,
och det fastän hon var flera år äldre än han till och med.
Hon hade alltid förstått det där, och alla djur hyllade
sig till henne. Men sedan hustrun dött och han då gått
ut oftare och oftare för att se på sina gamla vänner
rådjuren, så hade han börjat få fast sina tankar i
djurkropparna, i bringor och lårstekar, kotletter och nj
ur-stekar och så vidare, på ett sätt som ju att börja med var
bara retsamt men senare så småningom blev ohyggligt.
Och det slutade med att vad han såg för sig både ute och
inne, och utan vila måste tänka på, var en blodig
styckning av djuren, utförd med en sådan omsorg och
tankeansträngning, att han kom i stark svettning på en liten
stund. Ibland tyckte han det där var bara dumheter,
ibland blev han förtvivlad och tyckte sig ideligen höra
profeten Esaias’ ord: »renen eder från eder orenlighet,
edra händer äro fidla av blod».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
