Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7°
du alltjämt har sökt efter anden, att du har funnit den,
och att den finns alltjämt och väntar just på dig, väntar
på att din lilla synvilla skall skingra sig — genom några
veckors god sömn här i livet, eller genom vaknandet i
döden.
Andarna leva — var viss på det min käre vän — och
de förskingras ej och tyna ej av hur vi än plocka på dem.
Låt oss säga envar till sina rådjur och höns detsamma
som vi i sanning böra säga till varandra då det är som
bäst och vi se varandra ansikte mot ansikte: Av jord är
du kommen — jord skall du åter varda — Gud, din
förlossare, skall dig uppväcka på den yttersta dagen! Där
har du en poesi som ingen kan plocka sönder!
Och för att du må kunna över dina vänner djuren
uttala denna fromma besvärjelse med all den kraft som
finns inom dig och som i själva verket är mycket stor
•— så vill jag råda dig att just då tänka på det kristna
kors som vår vän Kasparson håller på med. Han är
hedning, men det han denna gången menar är i alla fall:
att korset växer ut inifrån och blir större och större,
men du växer samtidigt och för den växten finns inga
gränser — prisa Givaren av denna gåva, prisa Den
som ger växten och som skall ge blomningen och som vet
att sörja för frukterna.
* #
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
