Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
blandras: hon var dotter till den blåskäggbottnade
hästhandlaren och marknadsbesökaren Coriolanus Axelson,
en femtioåring vars allvarsamma rykte fanns i varenda
gård i tre, fyra provinser; och syster till två också
ganska ryktbara bröder. Den äldre var blåsvart och
hette Napoleon eller Napoleum som det oftare uttalades —
»Nappe» kallades han inom släkten. Den yngre var
tvillingbror med systern, han bar dopnamnet Paulus, var
rödhårig och prydd med det självförvärvade
hedersnamnet Marskalken efter sin rödhårige store
föregångare Marskalk Ney, »den tappraste bland de tappre».
Själv var den vackra systern döpt Pauline, och
Napoleon I:s helfigursporträtt hade hedersplatsen i hennes
och Wilhelms bostad.
Hennes lätta och spänstiga gång besjälade de
svängda linjerna, och var något att sitta och se på. Och
då hon var i sitt rätta väsens rätta humör, och det var
hon någon stund var dag då omgivningen ej var henne
emot, så blev det ändå mer att se på: hon gnolade någon
melodi, som sved i fotsulorna, och dansade solo — hon
var genialt säker i takterna — eller hon stod bara och
svängde på sig efter takten: det behövdes inte mera!
Det behövdes verkligen inte mera, det såg Wilhelm
allra bäst. Och hans tycke blev med häftighet
besvarat nästan från första början som förlöpte enligt
regeln att det tappra är det sköna värt.
Ty redan före första början, redan vid tjugu år,
hade Wilhelm ett namn i provinsen som var erkänt ej
minst inom de blåsvarta Napoleonernas kretsar: han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
