Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
gick på mot kniv utan att själv dra blankt, och han redde
sig.
Han hade också utan tillhygge knäckt några revben,
och de voro för övrigt just av blandras. Och Coriolanus
Axelson, som på sitt sätt var en tongivande världsman
och dessutom förstod sig åtskilligt på affärer, han
började snart titulera Wilhelm »herr Åbergson» medan han
av gammal vana fortsatte att säga endast Johanson åt
principalen. Den Oövervinneliges hjältegloria lågade
upp kring Wilhelms huvud, och den vackra Pauline
tillföll honom under en affärsresa i provinsen då han
fördröjde sig på en av Coriolani gårdar: sådana funnos två
i denna provins och tre i en av grannprovinserna.
Giftermålet skulle bli senare vid tillfälle då Wilhelm
fått något eget; emellertid hyrdes den lilla gården på
tre rum och kök i staden som marknadsresidens åt
Na-poleonerna, med Pauline som hushållerska formellt taget
åt dem men i huvudsak åt Wilhelm, som till namnet var
deras inackordering.
Anordningen hade skäl för sig ty Paulines tillstånd
blev alldeles strax i början intressant. Allt gick väl
också, men den lilla dottern dog i scharlakansfeber vid
två års ålder, och sedan blev det ingen mera.
Första året undergick Wilhelm vissa förändringar. Vi
bry oss tills vidare ej om hur pass djupgående de voro.
Han blev emellertid fin i kläderna liksom svärfar
Coriolanus och svågrarna, om också med mera måtta. Hans
enkla silverklocka, en julklapp 1834 av herr Johanson,
tre tum bred och en tum tjock, den försvann för ett ele-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
