Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Men med en dunkel förvåning erfor Wilhelm att han
var alldeles ensam i sin beundran för åtskilligt annat
vars skönhet tycktes oomtvistlig, t. ex. Geijers »På
nyårsdagen» :
Ensam i bräcklig farkost vågar
Seglaren sig på det vida hav.
Stjärnvalvet över honom lågar,
Nedanför brusar hemskt hans grav.
Framåt! Så är hans ödes bud,
Och i djupet bor, som uti himlen Gud.
Och så vidare.
Coriolanus som likväl var en hygglig svärfar och rent
av aktningsfull mot sin måg, han stod inte ut med sådana
där stycken. Han blev otålig och demonstrerade i första
lilla paus genom att med vredgad uppsyn dra på en vals
i positivet; det må nu medges att positivet verkligen
hade en grann och djup ton. Och det despotiska
avbrottet gillades tydligen av de unga, gillades av Nappe, av
Marskalken, av kusinerna och — vad nu ? — av Pauline.
En i familjekonserterna mera opartiskt deltagande än
Wilhelm skulle kanske ej ha frågat sig: vad nu? — om
Pauline. Ty pappa Coriolanus var nog den starka
grundtypen för sina ättlingar, han var det hela vari
delarna rymdes oberäknat deras mera tillfälliga yttre
krusiduller såsom ålder och kön med mera. Han var en verklig
patriark för sin ras, en halvras, där blodsbandet var
numro ett och det enda, där likheterna och
upprepningarna gjorde hälsan, kraften och skönheten och där
olikheterna voro svagheter eller skadliga inympningar. Co-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
