Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
nes skull ej med berått mod ville snäsa Nappe. Men i
hastigt mod skedde det ibland, och då med en fart, som
ej var så lämplig. Näppes repertoar var också mer än
lovligt enahanda då den hördes och sågs en längre tid.
Nästa offer blev svåger Marskalken Paulus: må så vara
att hans gaskiga fiol också blev svårt enformig så
småningom, men värre var det med hans rödhåriga bravur
i slagsmål och kärleksaffärer. Den stigande ledan att
höra på dithörande berättelser och antydningar gjorde
rent av att Wilhelm fick, tillsvidare åtminstone, ett slags
motvilja mot den överdådiga tapperhetens och den
ideliga tjusighetens bragder. Han fick ett påkom av
humanism och blygsamhet för några år, som var något
ganska nytt, och knappast i samma grad hann återkomma ens i
slutet av vår berättelse: han tog numera ytterst ogärna
till hårdhandskarna, och hans samspråk med jungfrurna
i boden blev mycket torrare än förut. Kocken
Emanuel-sons i det yttre kraftlösa bild dök upp för honom
liksom ett den högre hyfsningens tecken, han förargade
sig ibland över sin egen i frisk rödspräcklighet
blomstrande hy, och han började se nyfiket på små bleka tunna
manfolk och undrade hur de kunde ha det. Och med
dessa blodfattiga ideal i hågen råkade han ibland nästan
tro att han själv hade varit en ganska värdig kronbrud
då han först hade kommit att fira biläger med Pauline.
Svärfar Coriolanus stod sig längre än svågrarna,
tro-ligen av flera skäl, men ett av dem var nog, att
Coriolanus var ganska förnuftig att tala med i affärer och
nästan fullt ut förstod och uppskattade Wilhelms affärs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
