Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
Wilhelm låg en stund och funderade, sinnet hade gått
över.
Han hörde Pauline stöka därute först på skrivbordet,
sedan i en garderob, och han ropade på henne men hon
svarade ej. Han hörde henne gå ut genom farstudörren
och låsa den i lås, alltså tog hon nyckeln med sig. Det
var någonting nytt, Wilhelm fann efter en stunds
begrundande att han borde stiga upp. Det gjorde han
också, klädde på sig och gick ut genom fönstret, sprang ner
till Johansons gård och kom lagom för att få veta att
Pauline nyss varit där och sökt Coriolanus, som
emellertid då redan gett sig av med en ny häst förspänd.
Pauline hade för Wilhelms räkning tagit ut en häst och
ensam åkt sin väg, men ej åt samma håll.
Trubaduren vankade denna natten omkring på
landsbygden utan något egentligt mål, och vi vilja ej störa
honom. Han sjöng emellertid ingenting ur sin ståtliga
repertoar.
Följande dag medförde också en oväntad skräll, men
den skrällen var på sätt och vis en välgärning, ty den
bragte visshet i ovissheten eller, om man så vill, återgav
åt Wilhelm hans förmåga att besluta sig.
Han fick besök av stadsfiskalen, som förevisade ett per
lokalpost anlänt brev med Paulines stil och av följande
lydelse:
»til Pålisen. Jag får anmela köppmans biträde
Wilhelm Åbergson för fallska vickter mot bönderna alla år.»
»Ja», sade Wilhelm och strök åt sig alla vikter i
butiken, både de ihåliga och de andra, och släppte ned dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
