Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
gubben Johanson om övertagande av hans affär, kom sig
Wilhelm ej för att tala om; rättare sagt: det förekom
honom nu som ett föga aktuellt ämne, och ännu mer
förlegad syntes honom tanken att bestjäla gubben på
affären.
Gubben Johanson, han stod sig således i oväder. Och
vännerna på landsbygden? Hm — Wilhelm fick på alla
sätt erfara att de ej voro några vänner längre,
åtminstone ej tillsvidare. Det var knappt någon där som han
kunde ha lust att hälsa på hos, han fann att ingenting
var som förut: de bondplågande Napoleonerna hade ju
fått sig ett bra nyp via Pauline, och det var nog galant;
men Wilhelm hade också fått sig ett par ordentliga nyp,
och det var också förbannat lagom. Det klarnade för
Wilhelm, att vänskapsfrågor äro mycket invecklade även
på landsbygden.
Endast bondlandets ofördärvade naturförhållanden och
de redbara kreaturen därstädes syntes vara någorlunda
oförändrade.
Och, som sagt, gubben Johanson!
Kunde det vara så att han ville ha Wilhelm till måg
så småningom? Ja omöjligt var det inte, men som
spekulation för att rädda och förkovra den Johansonska
affären var denna tanke just nu alldeles för långsökt —
just nu var Wilhelm tämligen omöjlig som konkurrent
och den säkraste affär gubben hade kunnat göra nu det
hade varit att skicka av med Wilhelm. Det förstod
gubben utan ringaste tvivel, men det var så tydligt det
kunde vara att han ej hade någon avsikt däråt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
