Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Det var vekt och ömt och hela kopparstoden var blott
ett drivhus för dess ömtåliga växtlighet. Hans hjärta
var en blomstersäng för blyga violer och spröda
narcisser, för ömsint välvilja och milda betraktelser i
trädgården ; och alltsammans detta var sedan många år
omsorgsfullt vattnat med litet stärkande konjak och
sodavatten.
Omkring sitt villaliknande hus hade räntmästarn
traktens vackraste och bäst skötta trädgård, som tillika
var den enda fruktträdgården av någon betydenhet, och
hans växthus var det enda i orten. Hans privattillvaro
var sammanvävd med sakernas gång i trädgården, och
dennas överskott hade han alltjämt sålt till den
Johansonska affären, alltså numera till Åbergson, som
underbjöd honom på ett hårresande sätt. Dessa underbud
kändes som en vass köld ända in i hjärtats klorofyll,
kändes som en kränkning mot fruktträdens blommande
oskuld och mot liljorna på marken och som en bland de
många förvånande yttringarna av medmänniskornas
hårda sinnelag, deras hårda sinnelag som efterhand
hade märkt räntmästarn med ett märke, en liten
kronisk skälvning i den slätrakade munnens eljest så fasta
linje.
Han var för god för denna världen men blev ändå
varken nedtrampad eller förbisedd, tv välvilliga féer hade
rustat ut honom med flera stycken trumf: han hade sitt
statsämbetes ofarliga men silverskimrande svärd, sin
medfödda förmögenhets goda sköld, och sitt likaså
medfödda tycke av Lordkansler och Storsigillbevarare: och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
