Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
fall då han sade till Ophelia: »Jag älskade dig fordom!»
»Jaa, räntmästarn! Jag kan inte hjälpa det — det
är så sant så att det finns inte hederligare och bättre
varor än räntmästarns — men ska jag nu oss
emellan säga hur det är? Jo: man får inte mera för dem
för det, utan hela fördelen är den att man kan bli av
med alltsammans därför att det är från räntmästarns
trädgård. Och så är det kanske det också att jag vet ju
hur klent di betalar i Stockholm, och hur lite di bryr
sig om där var det är vuxet — och hur mycket som blir
skadat på vägen, och hur pass mycket körfrakten är till
Gävle och båtfrakten sedan till Stockholm, och si så
där–-och så kanske det också att jag köper ju
inte bara äpplen och päron utan låt mig säga tre
fjärdedelar av hela trädgården hos räntmästarn vart år–
och så kanske det också att hos räntmästarn står ju
inte nöden för dörren precis, men det gör den hos oss
och därför måste vi ut nu och skaffa oss lite fisk till
hushållet!»
Räntmästarn vände sig tragiskt vädjande mot Märta,
och tog stöd med ena handen i grindstolpen.
»Ja, jag tycker inte det är synd om räntmästarn jag
heller», sade Märta med en vördsam liten överhalning
framåt, »ja, inte om Wilhelm heller för den skull, men
jag får väl lov att hålla med honom för att det skall
vara riktigt!»
»Fru Äbergson, låt nu inte det där bli sista ordet», sade
räntmästarn på sitt långsamma, efter orden sökande sätt.
»Jag hoppas nu på Larson, att han talar väl för mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
