Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iSo
Larson fnittrade skadeglatt men invände likväl:
»Ja men frun kunde väl villa ha en bit stek i veckan
häroppe, och inte äta fisk hela tiden?»
»Vi har ju fårbogarna, di är ju med just för att ni
är snälla och låter bli det där otäcka skjutandet.»
»Ja sir man va’ fruntimmerna kan hitta på!»
fortsatte Larson, liksom det välbekanta ämnet hade varit
spritt nytt.
Märta bar två stora påsar med långrevsgrejor, och
hon var ju på väg till ett storartat och obarmhärtigt
krokfiske. Man kan undra på hur hon då kunde ha kommit
sig för att förbjuda jaktens friska tidsfördriv, och hur
hon kunde mot gamla förståndiga karlar upprätthålla
en så godtycklig indelning av gott och ont.
Men Hr Åbergson för sin del undrade ej numera på
detta.
Saken hade varit i en första behandling för snart tio
år tillbaka, redan på eftersomrnaren 1847, då det
närmast gällde ungfågeln.
Hr Åbergson hade då lugnt och förståndigt gjort
samma invändning som vi nyss framfört: gick det för
sig att fiska, och det med krok till, så gick det också
för sig att jaga. Märta blev honom svaret skyldig; ocn
han gick löst på ungfågeln med orubbat mod, i tro att
hans gärnings berättigande nu var fastslaget.
Ostörd av Märta levde han lyckligt i denna tro
omkring tre år. Men då fick han se på annat.
Han höll på en kväll med att sortera hagel och
anhöll hos Märta att få kaffe kl. 2 på morgonen ty han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
