Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i3i
ämnade sig ut och knäppa sina första harpaltar för
säsongen, det var i augusti månad.
Liksom om samtalet för tre år sedan hade ägt rum
alldeles nyss, yttrade hon sig nu som här följer:
»Jag vet inte varför jag kan med fisket, jag kan inte
förstå varför, men jag kan inte–hör du jag kan
inte stå ut med att du håller på och jagar då det inte
behövs — att en stor stark karl som du kan villa sätta
efter harstackare, det är ju ynkligt!» och hon stirrade
på honom med stela, tårade ögon och började skaka
i hela kroppen.
Hr Åbergson i sin oskuld blev förvånad och flat, men
det syntes ej på honom. Han såg lugnt på henne och
teg. Därpå fortsatte han med sitt göra.
En minuts tystnad, varunder Märta stod kvar
framför honom.
Men nu bar det i väg med en explosion, som maken
bevittnat endast några få gånger förut, och det var på
en tidigare tid av deras förbindelse, då olikheterna ännu
på rena allvaret skuro sig mot varandra och man ännu
ej så noga visste att sammanjämkningar voro möjliga:
»Jag kan inte, jag kan inte hör du!» och hon sträckte
ut armarna, alldeles utom sig — och började hoppa!
Hon hoppade rätt upp och ned och snurrade runt på
samma gång. »Jag kan inte — — hör du, jag kan
inte!» Hon snyftade krampaktigt, överljutt: »Ooj —
ooj — ooj — ooj!»
Hr Åbergson steg upp och gick åtskilliga slag fram
och tillbaka över golvet. Han blev inte het utan tvärt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
