Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVII.
Gammelvallen och Långsjön.
Man kom fram, och det var mycket riktigt Jeppe
som gav skall. Han stod bunden vid dörren till en av
de på vallen kvarstående fäbodstugorna, som tillika var
hans rymliga hundkoja. Det var en knappt mer än
ettårig vit jämtländsk spetshund, en vallhund alltså vad
rasen angick.
Fordom, d. v. s. för sju år sedan, hade Åbergson
stövare. Tre sådana funnos då jaktens saga tog slut, och
de levde kvar åtskilliga år som pensionärer på hans
gård, fetmade av brist på motion, åldrades i förtid och
dogo efterhand en förtidig död för välmenande
laddningar av grova varghagel. Den sista av dessa
trotjänare sköts av Åbergson just före avfärden till
Långsjön. Jeppe var den korade efterträdaren, han var
Wilhelm Åbergsons hund, som vid sju veckors ålder
inackorderats hos folket på Gammelvallen för att
fostras ute i naturen, lära sig ligga ute, bruka förståndet,
lukta på räv och varg och i allmänhet stärka humöret
som det passade sig för en blivande gårdshund som bor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
