Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IÖ2
»Spöna finns inte kvar du, di kom bort härom året
— om jag nu säjer att du har rätt i alla fall — så får
du allt nu strax gå in igen och ta’ ut kaffet. Vi ska’ ge
oss av nu snart.»
»Om du säjer att jag har rätt! Det har jag ju jämt»,
sade Märta skrattande och lutade sig mot honom. »Det
har du väl sett! Vet du vad du får till kaffet?»
fortsatte hon i ett ömt tonfall, »du får smör på din skorpa,
jag tog lite med för att ha innan jag slipper in hos
Hedlunds.»
Och hon försvann åter inomhus.
Och snart därefter var den lyxfria kaffefrukosten
överstökad, och man gick i båt just som sjödimmorna
i ett enda slag försvunno för en liten första bris i
soluppgången.
Soluppgången gick också i ett nu, åtföljd av vaknande
fågelläten, vaknande dagrar och skuggor, vida utsikter,
och en klar himmel med strömoln speglad i sjön trots
ytans lätta krusning.
Åbergson satt vid årorna och rodde mot en holme
snett över sjön. Märta var i aktern och skötte ett
gädd-drag, men då man efter en halvtimme kom inpå sin
ankarplats utanför holmen hade ännu ej ett enda ryck
känts av.
Draget firades in och ankarstenen firades ut på sex
famnars vatten. Fyra små korta metspön — sänkspön,
utan flöten — var hela fiskredskapen denna gång.
Deras krokar maskades på i en handvändning och fingo gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
