Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
han måst höra på andra utan att få till livs några nya
sakliga notiser, varken stora eller små, om personer och
förhållanden. Han grep in i en avgörande ton med några
ord om prosten Enebom, kom lätt över till Oravais och
avgav över detta slag en ny, förbättrad och utvidgad
berättelse, som icke på något rimligt sätt kunde avbrytas.
Den var för resten mycket underhållande här och där, ty
det var en originalberättelse som delvis var färglagd i äkta
färg med berättarens eget blod, och det inte bara från ett
utan från tre hål i kroppen: ett skotthål och två
trekantiga bajonettstygn. Och några i Finland bortfrusna och
bortklippta fingrar och tår voro också närvarande som
osynliga vittnen på att berättelsen i det hela var god
och vacker svenska.
Gubben hade börjat sin berättelse i slutet av
träffningen, men slutade mera i början, genom livliga
väsanden, som åskådliggjorde de beskjutnas intryck av en
stark gevärseld från långt håll.
»Nå men va’ hörs det om koleran då?» tog gubben
strax upp igen, nu i ett modernt och aktuellt ämne.
»Ingenting just ännu, men det kommer väl senare på
sommarn», svarade Åbergson. »Emellertid så tros det
inte att det ska bli någe’ svårare år mera, som det var
1853. Men slut är det nog inte — ja vi i våran stad
slipper ju alldeles, som vanligt, det lär vi ha roströken
från gruvan att tacka för.»
»Men hör du, i Wenjan», sade Märta.
»Jaha, det var sant det, jag har ju tidningen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
