Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
Genom den öppna dörren till Fältprosten Larsons
stuga hördes dova snarkningar som muntrade sinnena.
Ingen människa syntes till, och av husdjuren endast
den gamla kråkan Maja som ej var tam men uppehöll
sig som gäst på vallen mest hela dagarna.
Hennes fat med bröd och potatis stod på backen strax
invid bron. Maja hoppade bort några alnar från fatet,
då Åbergson och Märta syntes, men kom strax tillbaka
dit igen och plockade i sig åtskilligt.
Maja hade några år förut blivit första gången
uppmärksammad av Hedlunds i ett bedrövligt skick: hon
flög illa och tycktes med möda komma sig undan upp
på taken, och där satt hon kvar till dess man kom
mycket nära; först då bar det av igen. Några fjädrar stodo
rätt ut på henne då för tiden, och hon såg skadad och
avsigkommen ut.
I detta skick väckte hon gumman Hedlunds
medlidande, och ett brödfat sattes ut. Och från den tiden
var hon på vallen mest var dag, och hon var numera fet
och stor, slätkammad och glänsande, utan vank och lyte.
Hr Åbergson och Märta sågo en stund intresserat
på Maja som helst ville äta på taken och därför gång
på gång hämtade något från fatet och flög upp på
Larsons stuga i och för själva förtäringen.
Bäst det var kom det några andra kråkor som under
oläten satte sig på taken ett stycke längre bort och besågo
möjligheterna att ge sig ner på Majas fat.
Emellertid syntes nu någon av barnen nära inpå dem,
och kråkorna skränade till och gåvo sig av över sjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
