Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
Maja hade lugnat sig men kom strax ur jämvikt
igen, ty Jeppe hade kommit till platsen.
Jeppe förgrep sig aldrig på Maja då hon morskt satt
kvar, men besvärade henne med sin vakna
nyfikenhet och sprang och skällde efter henne, då hon flög
undan. Han retades med henne, ville leka, och ibland
ville han vara med i hennes fat, lukta på vad som fanns
där och försöksvis tugga på en brödbit, som han
spottade ut igen, när den degade sig i tänderna.
Han stod nu uppställd ett par famnar från Maja, som
satt kvar och vaktade fatet.
Han stod alldeles tyst och stilla, men han gjorde det
på ett oroande spänstigt sätt, tycktes vara beredd till
varjehanda — ad utrumque paratus — och såg
utomordentligt kry ut.
Maja hoppade argt något steg hit och dit invid fatet,
men stannade ibland; och utan att den kloka fågeln
därvid vände sig särskilt mot Jeppe, utan mera mot den
skenbart synliga världsordningen i det hela, kräktes hon
fram några förbannelser på ovan beskrivet sätt.
Hr Åbergson hade nyss sett de tre barnen springa
hojtande och skrattande förbi på avstånd, och han hade
invärtes känt en hård gastkramning, som viskade: »Ha,
ha, ha —–-Storfurste!!/» — och han tyckte ett
ögonblick att granriset passade honom som det passar
för dödens bädd.
Men desto uppmärksammare såg han nu på Jeppe
och Maja, och han kryade till sig igen, ty de voro Israel
till tröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
