Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
Åbergsons eftertanke, men 1851 lugnade sig allmänheten
och firman hade hittills varit blott avvaktande och ännu
ej inlåtit sig i några vidlyftigheter. Men redan tidigt
på våren 1852 överfölls firman ånyo av en stark
pliktkänsla att i alla fall ej lämna kolerautsikterna obeaktade.
Hon åkte till Stockholm och stannade där två hela
veckor. Då Åbergson for hem igen, så visste han sig
ha ett ombud i huvudstaden som var att lita på för
koleraunderrättelserna utrikes och inrikes, en specialist,
vars påpasslighet, snabbhet och tystlåtenhet voro
garanterade genom hållbara anordningar. Det var en fullt
läs-kunnig vaktmästare i Kungl. Sundhetscollegium, som
tillika var fullt förtrolig även med Kungl.
Commerce-Collegium, ty han hade renskrivning från båda verken.
Saken var lagd på så sätt att firman Åbergson borde
ha sina koleraunderrättelser helst innan någonting i
saken var renskrivet eller underskrivet hos vederbörande
Collegium.
År 1852 blev emellertid av mindre intresse. Men
Åbergson hade heller ej räknat på något snabbt resultat.
Han hade jämte sin Sundhetsvaktmästare noga
studerat den föregående europeiska koleraepidemien av åren
1831—1837, och likaså den nu pågående epidemiens
spridning 1847—1851. Och hans uppfattning blev att denna
sistnämnda icke ännu hade nått sin höjdpunkt, vad
Östersjöländerna beträffade.
Kort och gott: redan 1853 kom det stora året. Redan
i juni månad fanns farsoten i danska och finska hamnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
