Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
»Ja vi låter det där vara nu som det är», fortsatte han
efter ett uppehåll. »Men», avslutade han, »gör du
alldeles precis klart för di andra, då det så lämpar sig, att
det bär av ordentligt åt fanders genast med varenda
en annan som det minsta gör likadant. Lönerna räcker
till, och är det nå’n som har svårigheter ändå, så kan
han tala vid dig eller vid mig själv, ja godnatt då!»
Det var över Nicolai eget huvud som principalen på
detta sätt hängde upp det straffhot, som egentligen skulle
ha riktats mot den nu ovanför lagen ställde, obotfärdige
Fältprosten.
Ty principalens farhågor rörande den övriga
personalen belöpte sig ej sammanlagt till så pass som ettusen
riksdaler om året: inom denna utomordentligt trånga
ram kunde de nog hållas nere tack vare Nicolai
vaksamhet, hans småaktiga kontrollskicklighet in i minsta
detalj — han for omkring i magasinen flera gånger om
dagen på några minuter och med sina pigga råttögon
fotograferade han i ett huj allt som kunde finnas avlagt
någonstans — och hans oförbränneliga avund om allt
som hade pengars värde — en komplott t. ex. mellan
honom och någon av de andra, det var nånting
otänkbart, Nicolaus skulle aldrig kunna förmå sig till delning.
Men vad kunde Nicolaus ta ensam, för egen del?
Det var denna ej alls nya fantasi som Nicolaus
lämnade efter sig hos principalen då han bockande gick ut
i boden igen.
Morbror Åbergsons kontroll över Nicolaus var både
daglig och grundlig, och utmärkt av genialt överraskan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
